söndag 27 november 2011

10 snygga omslag 2012

Det är storm ute guys. Bara jag som älskar stormar? Haha, antagligen. Men jag får alltid en sådan inspiration att skriva när jag är ute t.ex. spöregn. Kan typ låtsas som om något läskigt jagar mig och så kommer jag plötsligt på en ny bokidé. Haha, hjälp. Jaja, innan jag ger mig ut i stormen här i Värmland så tänkte jag visa er några snygga omslag på böcker som släpps 2012. Jag har säkert glömt många.. men äh.



















 
 ¨


































Har ni någon favorit? :)
Min är nog A Million Suns. Bara älskar det omslaget.

lördag 26 november 2011

Vill läsa (8)

Idag har jag bakat pepparkakor! Yay, för julen! Annars har jag inte gjort något idag. Har hela tiden tänkt att jag ska skriva ett inlägg på bloggen, men så visste jag inte riktigt vad jag skulle skriva om. Så kom jag på nu att jag inte gjort en "vill läsa" på ett tag. Så varför inte?


Mia Price is a lightning addict. She’s survived countless strikes, but her craving to connect to the energy in storms endangers her life and the lives of those around her.

Los Angeles, where lightning rarely strikes, is one of the few places Mia feels safe from her addiction. But when an earthquake devastates the city, her haven is transformed into a minefield of chaos and danger. The beaches become massive tent cities, populated by millions of homeless. Downtown is a wasteland, where a traveling party moves to a different empty building each night, the attendees drawn to the destruction by a magnetic force they cannot deny. Two warring cults rise to power in the wake of the disaster, and both see Mia as the key to their opposing prophecies. They know she has a connection to the freak electrical storm that caused the quake, and to the worse storm that is yet to come.

Mia wants to trust the enigmatic and alluring Jeremy when he promises to protect her, but he’s hiding a more sinister truth. When the final disaster strikes, Mia must unleash the full horror of her strength to save them all.



Denna låter ju grymt bra! Och ja älskar omslaget. Boken kommer ut i May 2012, och har läst några recensioner av sådana som fått läsa boken i förhand och alla har varit positiva! Kan knappt vänta tills jag får läsa denna.




Sixteen-year-old Eon has a dream, and a mission. For years, he's been studying sword-work and magic, toward one end. He and his master hope that he will be chosen as a Dragoneye-an apprentice to one of the twelve energy dragons of good fortune.

But Eon has a dangerous secret. He is actually Eona, a sixteen-year-old girl who has been masquerading as a twelve-year-old boy. Females are forbidden to use Dragon Magic; if anyone discovers she has been hiding in plain sight, her death is assured.

When Eon's secret threatens to come to light, she and her allies are plunged into grave danger and a deadly struggle for the Imperial throne. Eon must find the strength and inner power to battle those who want to take her magic...and her life.



Återigen: underbart omslag. Och den handlar om drakar. Måste. Ha.




The circus arrives without warning. No announcements precede it. It is simply there, when yesterday it was not. Within the black-and-white striped canvas tents is an utterly unique experience full of breathtaking amazements. It is called Le Cirque des Rêves, and it is only open at night.

But behind the scenes, a fierce competition is underway—a duel between two young magicians, Celia and Marco, who have been trained since childhood expressly for this purpose by their mercurial instructors. Unbeknownst to them, this is a game in which only one can be left standing, and the circus is but the stage for a remarkable battle of imagination and will. Despite themselves, however, Celia and Marco tumble headfirst into love—a deep, magical love that makes the lights flicker and the room grow warm whenever they so much as brush hands.

True love or not, the game must play out, and the fates of everyone involved, from the cast of extraordinary circus per­formers to the patrons, hang in the balance, suspended as precariously as the daring acrobats overhead.

Written in rich, seductive prose, this spell-casting novel is a feast for the senses and the heart.



Vet faktiskt inte så mycket om boken, mer än att jag vill läsa den och att den fått bra kritik, haha.




For thirty-five girls, the Selection is the chance of a lifetime. The opportunity to escape the life laid out for them since birth. To be swept up in a world of glittering gowns and priceless jewels. To live in the palace and compete for the heart of the gorgeous Prince Maxon.

But for America Singer, being Selected is a nightmare. It means turning her back on her secret love with Aspen, who is a caste below her. Leaving her home to enter a fierce competition for a crown she doesn't want. Living in a palace that is constantly threatened by violent rebel attacks.

Then America meets Prince Maxon. Gradually, she starts to question all the plans she's made for herself- and realizes that the life she's always dreamed of may not compare to a future she never imagined.



Till skillnad från många andra tycker jag inte konceptet boken har låter så lovande, men jag är kär i omslaget. Vill ha den där klänningen, haha. Jag menar tänk om man kom i den till sin bal? Då skulle man få lite uppmärksamhet, huh?





Benson Fisher thought that a scholarship to Maxfield Academy would be the ticket out of his dead-end life.
He was wrong.
Now he’s trapped in a school that’s surrounded by a razor-wire fence. A school where video cameras monitor his every move. Where there are no adults. Where the kids have split into groups in order to survive.
Where breaking the rules equals death.
But when Benson stumbles upon the school’s real secret, he realizes that playing by the rules could spell a fate worse than death, and that escape—his only real hope for survival—may be impossible.
Denna bok låter så grymt bra! Och på köpet har den ju fått lysande kritik, i alla fall från de flesta. Jag är inte helt såld på omslaget, men äsh, det är insidan som räknas. 

Hm, jag insåg just att min julklappslista antagligen kommer bli lite längre än jag tänkt mig. Jag som inte hade tänkt önska mig så många böcker för att jag vill läsa ut de jag har! Varför, åh varför, är världen full av så många böcker jag vill läsa? Det är inte rättvist.

onsdag 23 november 2011

Arvtagaren - Christopher Paolini

Titel: Arvtagaren (Inheritance)
Författare: Christopher Paolini
Antal sidor: 889
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivning: November 2011

Not so very long ago, Eragon—Shadeslayer, Dragon Rider—was nothing more than a poor farm boy, and his dragon, Saphira, only a blue stone in the forest. Now the fate of an entire civilization rests on their shoulders.

Long months of training and battle have brought victories and hope, but they have also brought heartbreaking loss. And still, the real battle lies ahead: they must confront Galbatorix. When they do, they will have to be strong enough to defeat him. And if they cannot, no one can. There will be no second chances.

The Rider and his dragon have come further than anyone dared to hope. But can they topple the evil king and restore justice to Alagaësia? And if so, at what cost?

This is the much-anticipated, astonishing conclusion to the worldwide bestselling Inheritance cycle.


Första ordet som dyker upp i mitt huvud då jag ska recensera den här boken är hatkärlek. För hur kan jag inte älska att återvända till den värld mitt tio elva åriga jag älskade så innerligt? Efter att ha läst hur Harry Potter and the Deathly Hallows var det enda som höll mig uppe att denna serie inte var över ännu. Och nu är det över. Huh. Det är svårt, i alla fall för mig, att smälta sådant när man har följt en serie så länge som jag har följt Arvtagaren. Men samtidigt innehåller boken många brister. Många frågor vi inte fick svar på, en "epic romance" som var utlovad och som blev allt annat än epic och ett slut som bara lämnar mig tom och med tårar längs kinderna. Inte med ett leende så som jag vill säga adjö till en serie. Utan med tårar och en ekande tomhet som gjorde det omöjligt för mig att sova trots att jag skulle upp 05.55 nästa morgon.

Jag ska säga det rakt ut. När jag lade mig ner i min säng för att läsa de sista 40 sidorna grät jag nästan hela tiden. För jag visste att det snart skulle ta slut, jag visste att här slutar en av de serier som jag har älskat och läst om mest genom åren och som fick mig att få upp ögonen för fantasy. Jepp, jag gillar att vara dramatisk.

Jag gillade boken, det gjorde jag verkligen, men slutet. Suck slutet. Jag kan knappt förmå mig att tänka på det, så vi lägger det åt sidan ett tag. Okej, jag gillar alltså boken. Christopher Paolini har verkligen förmågan att trollbinda sina läsare och jag märker verkligen inte att sidorna flyger förbi. Och jag älskar världen han har byggt upp. Jag har alltid tyckt om att studera den vackra kartan över landet och läsa om alla varelser som bor där, för de får min fantasi att vakna till liv och tankarna att försvinna bort i detta sagoland. Varkatterna är föresten ett stort plus till denna bok. Gillade dem verkligen mer än jag trodde att jag skulle. Och Angela är ju en av de bästa karaktärerna någonsin, haha. Och sedan älskade jag verkligen scenen där Eragon besöker en viss grav. Jag ska inte ljuga, jag grät även där.

Men, och det här smärtar mig något innerligt, måste jag säga att jag hade förväntat mig.. mer. Jag är inte nöjd med hur vissa saker tog form och avslutades. Nej, nej, nej. Jag vill veta mer. Kära författare jag har väntat så länge på denna bok. Snälla ge mig mer. Ush, jag vill inte vara besviken. Hela tiden försöker jag intala mig själv att jag inte är det, men ändå vet jag att djupt inom mig så är jag så väldigt besviken. För det var inte såhär jag ville att det skulle gå. Just nu vill jag bara dyka ner i första boken i serien igen, döva min hjärtesorg, och ta del av de äventyr jag förälskade mig i. Visst finns det verkligen vissa delar av boken jag gillar, för jag vill inte avskräcka er från att läsa den, det vill jag verkligen inte. För boken är bra. Det är bara det.. äsh jag vet inte.

Skulle sätta betyg på denna bok, men vet ärligt talat inte vad jag ska skriva. Inget jag ger boken skulle kännas rättvist. Kanske återkommer jag med det när mina tankar klarnat lite.

Någon som vill diskutera boken med mig via mejl eller något föresten? Behöver verkligen prata ut på ett ställe där jag inte behöver oroa mig för att ge spoilers, haha.

måndag 21 november 2011

10 böcker jag önskar mig i julklapp

Här får ni ett långt inlägg med de böcker jag önskar mig mest just nu! Glömde dock att ta med Clockwork Prince, men nu orkar jag inte ändra, haha. Hm, när jag har publicerat denna lista kommer jag antagligen komma på flera andra böcker jag hellre skulle vela ha än några som står här. Aja. 


10. Fateful - Claudia Gray:
Den här boken har jag varit nyfiken på länge nu, men är ändå lite osäker på om jag verkligen kommer gilla den. Konceptet låter grymt bra i mina öron, men ja, vi får se hur det bli. Det är en sådan bok jag vill ha, men sedan är det många andra böcker jag vill ha mer.


9. Beautiful Creatures - Kami Garcia och Margaret Stohl:
En bok jag har hört talas mycket om, både bra och dåligt. Ändå är jag nyfiken. Dessutom har jag hört att många tycker tredje boken i serien är grymt bra. 


8. I'd tell you I love you, but then I'd have to kill you - Ally Carter:
Jag har redan en bok av Ally Carter som heter Heist Society, som jag planerar att läsa snart! Hennes böcker ska tydligen vara rätt så lättsamma, vilket är något jag uppskattar efter att ha läst för många "allvarliga" böcker, haha. Det kan vara bra med lite variation.


7. The Scorpio Races - Maggie Stiefvater:
Jag tycker boken låter grymt bra, och den har fått fina recensioner, så varför inte? Började läsa Shiver av samma författare som de flesta nog känner till (Frost på svenska), men kom aldrig igenom den av någon anledning. Vet faktiskt inte varför.


6. Harry Potter: Page to screen - Bob McCabe:
Jag har kommit in i en Harry Potter fas igen. Såg DH part 2 i Lördags efter att ha köpt DVD:n. Nu kan jag inte få nog. Måste ha mer Harry Potter. Måste


5. Leviathan - Scott Westerfeld:
Jag vet faktiskt inte så mycket om boken, men den påstås vara väldigt bra. I alla fall från de recensioner jag har läst. Började läsa Ful för några år sedan, men kom inte igenom den heller. Vet inte heller här varför, haha.


4. The red pyramid - Rick Riordan:
Efter att ha freakat out lite över The Son of Neptune (som var såååå bra!!) så vill jag nu även läsa denna serie av Riordan. För jag älskar hans språk, hans humor, hans karaktärer, hans böcker. Riordan är en av mina favoritförfattare någonsin. Punkt slut.


3. The Time Traveler's Wife - Audrey Niffenegger:
Vet inte riktigt vad boken handlar om, men den har fått så fina recensioner att jag bara måste få reda på vad allt ståhej handlar om, haha. Förhoppnings vis kommer den leva upp till mina förväntningar! :D


2. Far From You - Lisa Schroeder:
Efter att ha förälskat mig i Chasing Brooklyn ska jag nu även läsa hennes andra böcker och börjar med Far From You! Är helt kär i omslaget btw. 


1. Between Shades of Gray - Ruta Sepetys: 
Är det någon som har sett boktrailern till den här boken? Fick tårar i ögonen av att kolla på den och började nästan gråta. Efter det blev jag helt obsessed med att jag måste läsa boken, och var nära på att rusa till bokhandeln på en gång för att köpa den (Strimmor av hopp på svenska). Lyckades dock behärska mig för att jag ville läsa den på engelska.




Någon som har läst någon av böckerna? Är de bra?
Önskar ni er någon speciell bok i julklapp? :)

fredag 18 november 2011

breaking dawn

Bloggningen har varit rätt så.. kass ett tag nu. Har varit väldigt trött och sliten ett tag nu med mycket i skolan och lite personliga problem och jag har inte ens mått dåligt av att jag inte bloggat så mycket. Vilket jag kan göra ibland. Menmen! Ikväll jag i varje fall och såg Breaking Dawn med mina tre bästa tjejer vilket verkligen behövdes. Och vet ni vad jag köpte sen på Ica? Harry Potter and the Deathly Hallows part 2! Gissa vem som kommer grina framför allt extramaterial senare? Moi. Hur som helst här kommer en, typ, filmrecension på Breaking Dawn part 1! Varnar för stora SPOILERS.


Jag har aldrig varit något vidare fan av boken Breaking Dawn. Hela grejen med att Jacob förvandlades till någon slags pedofil (jaja, jag vet att det är prägling, men uuh) och blev kär i Bellas vampyr/människobarn. Detta var nog en av de saker som fick mig att tappa kärleken jag hade till serien när jag först läste den. Stephanie hur kunde du göra så mot dina karaktärer? Tänk när ungen blir större och Jacob måste berätta historier om hur han var galen i hennes morsa osv osv. Haha, hjälp. Jaja, tillbaka till filmen!
Breaking Dawn fick mig faktiskt att skratta ett antal gånger vilket alltid är positivt, och jag tycker nog antingen denna eller Eclipse är den bästa filmen i serien än så länge. Sedan var det ju dock så (när Bella skulle föda till exempel) att jag bara brast ut i skratt, och jag fick säkert arga blickar från ett tiotals personer med tårar i ögonen. Men att jag skrattade kan ju också bero på att två och mina vänner hade händerna för munnen och nästan grät trots att de visste hur det skulle gå. Men ett problem som jag ofta haft med Twilight filmerna är faktiskt att jag tycker vissa scener som ska vara jätte allvarliga är väldigt skrattretande. Förlåt mig för denna synd.
Något jag uppskattade väldigt mycket var att man fick se mycket mer att varg flocken! Har alltid föredragit varg/varulvar framför vampyrer, och på köpet är det ju Sams flock inte så illa som ögongodis, haha. Och Seth! En av de få karaktärer jag gillar! Leah är faktiskt också helt okej. Varför kunde inte hon och Jacob blivit tillsammans så hade alla blivit lyckliga? Okej visst, det var någon regel med prägling ect ect. Men ändå. 
Ni som har sett filmen är det bara jag som tycker att Bella såg väldigt läskig ut som död? Hon såg helt allvarligt ut som någon ur en skräckfilm. Väldigt bra gjort. Något annat som var bra var bröllopet! Helt otroligt snyggt faktiskt! Så vill jag också gifta mig, ahah. Sedan har jag också alltid älskat Emmett. Bara så alla vet.
Dock har jag alltid haft problem med Kristen Stewarts skådespeleri. Eller så är det bara hennes karaktär jag inte gillar, jag vet inte ja. 
Men ja som sammanfattning var väll filmen helt okej. Första filmen tyckte jag sög rätt så totalt, men de har faktiskt blivit bättre enligt min mening. Trots att jag inte kan ta filmerna på allvar så är det väll sevärda antar jag. I alla fall får jag ju mig ett gott skratt. Och det förlänger ju livet. Eller hur?
Som avslutning på denna recension säger jag: TEAM SETH.


Om ni inte har något för er kan ni lyssna här. Det har inget med Breaking Dawn att göra men är en grymt bra låt. Vill hela tiden skrika med kören eller vad det är som kommer i refrängen. STAY! STAY!

söndag 13 november 2011

en nypa inspiration

jag skriver
mina fingrar formar ord
slår över tangenterna
mitt sinne fångas
av musikens rytm
förs med
och jag kan inte hjälpa mig själv
jag förtrollas
förlorar mig själv i denna värld
denna värld som endast jag 
är en del av.
Jag är borta
så långt borta
en plats dit ingen når
bara jag själv
och jag kan inte hjälpa 
att le
veta 
att jag är ensam
i denna värld
jag 
skapat.


Lyssna här. Detta mina vänner är magi.



”It’s about time we raise from the ashes”, the man said. ”It’s about time we light the fire, make them burn as many of us will have to burn along with them.”





















Peace out. Nu ska jag sova. Eller nä. Nu ska jag läsa

lördag 12 november 2011

Spellista (2)

Just nu är det väldigt många som är med i NaNoWriMo (var det så det hette?), men jag har inte ens funderat på att ställa upp. Tror helt enkelt inte att det skulle passa mig. Känns bara som jag skulle tvinga fram skit ord, som jag sedan skulle tvinga mig själv att ta bort för att de är så usla. Nej, jag hatar att skriva under press. För vissa funkar det ju säkert jätte bra och jag tycker det är ett roligt evenemang, men inget för mig helt enkelt. Så jag skriver på i mitt vanliga tempo och har än så länge fått fram nästan 52.666 ord och 190 sidor. Och mycket är det kvar att skriva. Över halva boken skulle jag tro. Under ett tag har jag dock haft lite problem med en karaktär som inte vill forma sig som jag vill att han ska, men jag tror det har löst sig nu. So I'm back on track. Här får ni i varje fall lite av de låtar som inspirerat mig. Måste ta en liten paus från Arvtagaren, haha. 

The Goo Goo Dolls - I'm still here: Vet att den här låten är från en teknad film och är riktad till en kille. Men tycker ändå den passar min huvudperson grymt bra. "They can't tell me who to be, cause I'm not what they see. Yeah the world is still sleeping while I keep on dreaming for me. And their words are just whispers and lies that I'll never believe."



Nickelback - How you remind me: För Blaize och Acacia. Ja ni är onda och creepy, men jag kan inte få nog av er. Bara älskar era karaktärer och ser verkligen fram emot att se vart ert förhållande tar vägen. För jag vet inte själv ännu, haha.

30 Second to Mars - Hurricane: "As days go by, the night's on fire. Tell me would you kill to save a life? Tell me would you kill to prove you're right?" "No matter how many lies that I live, I will never regret." Den här låten är för mina älskade Hunters.


 Paramore - Crushcrushcrush: För att jag avgudar den här låtar och älskar att lyssna på den när jag skriver om Fay och Ash. Känslan över låten passar deras förhållande när de sätter den sidan till.

Jessie J - Who's Laughing Now: Den här låten formade karaktären Acacia lite för mig. Eller hjälpte mig hur som helst att utveckla henne.

Shine Down - Call me: Åh vad jag avgudar denna låt. Handlar för mig om Ash. Hjälp vad jag hatade denna karaktär när jag kom på honom först, men nu.. nu är jag kär i honom. 


Ludovico Einaudi - Nuvole Bianche: Älskar Ludovico Einaudi. Trots att det bara är ett piano, så skapar det magi. För jag tycker oftast att musik utan ord är de som ger mig mest inspiration. Lyssnade på denna med rainy mood idag = magi. Lyssnar nästan alltid på denna låt när jag skriver om Fay och Travis, och idag när mina ord fick dem att dansa i regnet så bara flödade inspirationen och det praktiskt taget ryckte i fingrarna. 

fredag 11 november 2011

Arvtagaren

Den är äntligen här. Boken jag har väntat på i 3 år. Huh. Kan knappt fatta det. I den här boken kommer serien att avslutas, serien som jag följt i... vad är det? Sex år? Sju? Och den är på underbara 905 sidor! Så nu vet ni vad jag kommer ha för mig ett tag. 


Någon mer som läser, har läst eller ska läsa Arvtagaren? 

söndag 6 november 2011

The Son of Neptune - Rick Riordan

Titel: The Son of Neptune
Författare: Rick Riordan
Antal sidor: 513
Förlag: Disney Hyperion
Utgiven: Oktober 2011

Percy is confused. When he awoke from his long sleep, he didn't know much more than his name. His brain fuzz is lingering, even after the wolf Lupa tol him he is a demigod and trained him to fight with the pen/sword in his pocket. Somehow Percy manages to make it to a camp for half-bloods, despite the fact that he has to keep killing monsters along the way. But the camp doesn't ring and bells with him. The only thing he can recall from his past is another name: Annabeth

Hazel is supposed to be dead. When she lived before, she didn't do a very good job of it. Sure, she was an obedient daughter, even when her mother was possessed by greed. But that was the problem - when the Voice took over he mother and commanded Hazel to use her "gift" for and evil purpose, Hazel couldn't say no. Now because of her mistake, the future of the world is at risk. Hazel wished she could ride away from it all on the stallion that appears in her dreams.

Frank is a klutz. His grandmother says he is descended from heroes and can be anything he wants to be, but he doesn't see it. He doesn't even know who his father is. He keeps hoping Apollo will claim him, because the only thing he is good at is archery - although not good enough to win camp war games. His bulky physique makes him feel like an ox, especially infront of Hazel, his closest friend at camp. He trusts her completely - enough to share the secret he holds close to his heart.

Beginning at the "other" camp for half-bloods and extending as far as the land beyond the gods, this breathtaking second installment of the Heroes od Olympus series introduces new demigods, revives fearsome monsters, and features other remarkable creatures, all destined to play a part in the Prophesy of Seven.

Läste precis ut boken. Borde antagligen inte skriva en recension just nu, pga depressionen jag fick när jag insåg att tredje boken kommer ut om ett år. Heck, skriver ändå. Men måste varna er som inte läst Percy Jackson serien, ni kanske inte kommer fatta så mycket. Och jag kommer babbla. Och använda caps-lock. MYCKET.

Percy Jackson is back everyone! Om ni befunnit er i samma rum som mig så hade ni hört en fangirl skrika. Han är tillbaka! Dock i tredje person, men jag hade faktiskt inga problem med det. Det var roligt att se hur andra såg Percy. I The Son of Neptune introduceras man även för två andra demigods; Hazel och Frank. Och det luktar triangeldrama! Missförstå mig inte nu. Percy är inte en del av triangeldramat, men ja, ni som läst boken vet jag menar. Yuck. Jag har faktiskt inget emot Riordans kommande "triangeldraman" (ja, det ser ut att bli två), för han gör dem såå bra! Den enda författaren som faktiskt får mig att se fram emot brustna hjärtan. 

ÅRETS BÄSTA BOK. Ville bara klargöra det för alla. Har ni inte läst The Heroes of Olympus? Köp första boken! Har ni inte läst Percy Jackson? Vad gör ni med era liv?!! Jag menar allvarligt. Läs böckerna NU. 

Till det jag gillade med boken. ALLT. Jag skojar inte. Jag älskade varenda sida, saknade dock Camp Half-Blood och gamla karaktärer, men ändå älskade jag varje sida! Jag älskade idén, the storyline, Nico, Franks mormor, Ella, Octavian, Tyson, hästen jag inte längre kommer ihåg namnet på, Terminus, gudarna, monstren, det faktum att döden har en iPad, ALLT. Allt, allt, allt. Jag tappade räkningen på hur många gånger under boken jag kiknade av skratt på grund av klockrena kommentarer och händelser. Under de sista femtio sidorna skrattade jag säkert högt under varannan sida, och jag tappade helt bort tiden medan jag sträckläste de kanske sista 150 sidorna. 

Till de nya karaktärerna. Jag gillade faktiskt Frank och Hazel väldigt mycket, även om ingen kan slå Percy Jackson. Om jag hade fått välja hade jag nog velat läsa mer ur hans perspektiv. Men jao, man kan inte få allt. Och något jag verkligen uppskattade med boken var att de är mycket mörkare än Percy Jackson serien och även om den passar för yngre åldrar också så är den mer inriktad på oss som är lite äldre och växt upp med Percy Jackson (yikes, det blev en lång mening). Jag menar ta Hazels och Franks förflutna till att börja med: vad de varit med om (och har att se fram emot) skulle räcka för att göra vem som helst deprimerad. 
Och så har vi Octavian som jag har någon slags hatkärlek till. Man skär inte sönder Percys gossedjurs panda ostraffat. Det gör man bara inte.

Det enda jag möjligen skulle kunna klaga på är hur våra tre hjältar handlade på vissa ställen. Haha, när de bara hade typ några timmar kvar tills världen skulle gå under om de inte lyckades med sitt uppdrag i tid så bara: "Hey, let's go eat some food!" Verkligen? VERKLIGEN? Världen håller på att gå under och ni går och sätter er i en restaurang och äter. Visst, jag förstår om ni är hungriga. Men.. verkligen? 
En annan sak är att i början fann jag det lite rörigt med det romerska namnen för gudarna. Men jag vande mig efter ett tag, även om mitt hjärta för alltid kommer tillhöra de grekiska gudarna och namnen. 

Jag skulle kunna babbla på i evigheter om boken. Hur slutet fick mig att förbanna Rick Riordans namn för att jag var tvungen att vänta så länge på något som skulle kunna tagit honom ett extra kapitel för att göra mig nöjd. Åh, jag behöver Mark of Athena nu.

Betyg: 5/5

Några citat (för att jag var tvungen):

“Um...is that thing tame?" Frank said.
The horse whinnied angrily.
"I don't think so," Percy guessed. "He just said, 'I will trample you to death, silly Chinese Canadian baby man'.” 

“There!" Mars finished writing and threw the scroll at Octavian. "A prophecy. You can add it to your books, engrave it on the floor, whatever."
Octavian read the scroll. "This says, 'Go to Alaska. Find Thanatos and free him. Come back by sundown on June twenty-fourth or die'."
"Yes," Mars said. "Is that not clear?"
"Well, my lord...usually prophecies are unclear. They're wrapped in riddles. They rhyme, and..."
Mars casually popped another grenade off his belt. "Yes?"
"The prophecy is clear!" Octavian announced. "A quest!”

“Reyna sent me to get Percy," Frank said. "Did Octavian accept you?"
"Yeah," Percy said. "He slaughtered my panda.” 

“Back in my day, we died all the time, and we liked it!”

“I'm fine!" Percy yelled out as he ran by, followed by a giant screaming bloody murder.”

"THAT'S IT!" Terminus cried. "That's AGAINST THE RULES!"
Polybotes frowned, obviously confused that he was being told off by a statue. "What are you?" he growled. "Shut up!" 
He pushed the statue over and turned back to Percy.
"Now I'm MAD!" Terminus shrieked.