onsdag 29 februari 2012

Scarlet - A.C. Gaughen

Titel: Scarlet
Författare: A.C. Gaughen
Antal sidor: 292
Förlag: Walker Childrens
Utgivningsdatum: 14 Februari 2012


Many readers know the tale of Robin Hood, but they will be swept away by this new version full of action, secrets, and romance.

Posing as one of Robin Hood’s thieves to avoid the wrath of the evil Thief Taker Lord Gisbourne, Scarlet has kept her identity secret from all of Nottinghamshire. Only the Hood and his band know the truth: the agile thief posing as a whip of a boy is actually a fearless young woman with a secret past. Helping the people of Nottingham outwit the corrupt Sheriff of Nottingham could cost Scarlet her life as Gisbourne closes in.

It’s only her fierce loyalty to Robin—whose quick smiles and sharp temper have the rare power to unsettle her—that keeps Scarlet going and makes this fight worth dying for.



Redan efter att ha läst ett kapitel hade jag en rätt så stark känsla av att jag verkligen skulle gilla den här boken. Jag har alltid älskat böcker med en historisk touch och den här omtolkningen av Robin Hood var ju bara för bra. Jag tycker att när vissa författare skriver en berättelse om en historia som blivit sagd så många gånger redan, så kan det bli lite tjatigt och istället för att hålla andan av spänning så himlar man bara med ögonen. Men så var det inte alls här. Kanske berodde det lite på att jag faktiskt inte var så bekant med berättelsen av Robin Hood (har bara sett Disneys version, haha), eller för att A.C. Gaughen faktiskt lyckades göra den så unik och samtidigt ungdomlig som den var.


Scarlet gillade jag från första början. Hon är tuff och står på sig, låter inte män trampa på henne och är minst lika bra som dem när det kommer till tjuvmakeri och knivkastning. Det är roligt att läsa om en kvinna från den tiden som faktiskt var stark, även om hon var tvungen att gå förklädd som mannen Will Scarlet. För det är rätt så hemskt ändå, hur de behandlade kvinnor på den tiden.


Och sedan har vi ju även killarna i gänget. Självaste Robin Hood, John Little och Much! Och jag älskade dem alla rätt så mycket. Robins och Scars kemi sprakade ju genom hela boken och jag kan knappt vänta tills jag får uppföljaren i min hand! Inte för jag vet om det kommer en uppföljare, men slutet lämnade helt klart plats för en, och jag skulle nog bli en aning sur om det där faktiskt var det riktiga slutet, haha. 


Boken har sina småfel som jag upptäckte under läsandets gång, men för att vara ärlig var det rätt lätt att blunda för dem. Och får jag bara säga att boken är så snygg att jag vill dö? Jag älskar omslaget. Så otroligt snyggt. Jag tror kanske inte att boken skulle passa för alla dock. Om du inte gillar historiska miljöer eller Robin Hood eller omtolkningar av Robin Hood, eller ja, ni förstår poängen, så kanske detta inte är något för dig. Men om du gör det så föreslår jag att du klickar hem boken snabbt som tusan!


Betyg: 4.5/5

before i die





























Okej så detta har ju visserligen ingenting med min bokblogg att göra, men ändå. Jag kunde inte låta bli.
Hoppas ni har en bra kväll om ni inte redan sover. Själv ska jag nog krypa ner i sängen med The Summoning och Scarlet. Och jo, kanske vad jag ville säga lite med det här inlägget är att man ska följa sina drömmar. Simple as that. För ingenting är omöjligt. Att jag någonsin får skapa kaos med tvillingarna tvivlar jag väll dock på. Men vem vet? Kanske finns de på riktigt? ;)

söndag 26 februari 2012

Tiger's Curse - Colleen Houck

Titel: Tiger's Curse
Författare: Colleen Houck
Antal sidor: 502
Förlag: Sterling
Utgivningsdatum: 1 Januari 2011

The last thing teenager Kelsey Hayes thought she'd be doing over the summer was meeting Ren, a mysterious white tiger and cursed Indian prince when she learns she alone can break the Tiger's curse, Kelsey's life is turned upside-down. The unlikely duo journeys halfway around the world to piece together an Indian prophecy, find a way to free the man trapped by a centuries-old spell, and discover the path to their true destiny.


Den här boken startade verkligen inte bra enligt mig. Första halvan var rent ut sagt ett sömnpiller och hela berättelsen är fylld av vad jag brukar kalla "tomma ord". Alltså ord som vi som läsare inte alls är intresserade av att veta. Typ som vad Kelsey äter för mat, hur hotellet hon sov i var, hur hennes omgivning såg ut, reflekterande osv osv. Sådant kan vara nödvändigt att läsa i viss grad, men här blev det alldeles för mycket. 


Och så kommer vi till huvudpersonen Kelsey, som för mig inte var det minsta verklighetstrogen. Det var särskilt hennes dialoger som jag störde mig på, för jag köpte inte att en tjej som snart skulle fylla 18 år skulle säga vad som kom ut ur hennes mun. Och alla "smeknamn" hon gav kärleksintresset Ren? Superman, Mr. Handsome och Mister? Nej, bara nej. Ren var för övrigt en helt okej karaktär i början. I slutet föll han lite i mina ögon och jag börjar verkligen få nog av killar som är perfekta och super snygga och tjejen rodnar bara hon ser på honom. (För att citera Kelsey: "I raised my eyes and gasped softly. He was breathtaking! So handsome, I wanted to cry.") Så snygg att du vill gråta? Okeeej. Och det finns en sista sak jag vill klaga lite på och det är hur Kelsey plötsligt ändrade sig enligt Ren mot slutet av berättelsen. Jag köpte det inte.


Det finns dock några fina stunder. Jag gillade verkligen att boken utspelade sig i Indien och när de var på sina uppdrag så var boken faktiskt rätt så bra. Problemet var väll att takten var så långsam. För mycket prat, för lite action. Och den mest intressanta karaktären enligt mig måste nog var Kishan. Han är lite som Damon i The Vampire Diaries medan Ren är som Stefan. Och ja, jag misstänker väll att det kommer bli en fajt mellan bröderna om vem som ska få flickan. Eller något i den stilen. 


Tiger's Curse var alltså inte någon bok för mig, men den var inte helt värdelös. Fina stunder hade den, om än en väldigt irriterande huvudkaraktär och massa kärleksbråk som var oerhört irriterande mot slutet. 


Betyg: 2/5

lördag 25 februari 2012

En hög med nya böcker!







Som en liten sportlovs present till mig själv så beställde jag hem åtta nya böcker (den åttonde har inte kommit ännu), och de här blev det alltså! Riktigt riktigt nöjd är jag. Många av de här böckerna har jag velat ha ett bra tag nu, så äntligen har de fått en plats i min redan överfyllda bokhylla. Och de böcker jag har köpt är alltså:

The Summoning av Kelley Armstrong: En bok jag velat läsa i evigheter och som jag har hört många fina recensioner om. Så nu var det dags att köpa den!

Unearthly av Cynthia Hand: Också en bok jag velat läsa väldigt länge och som jag hört mycket bra om. Ser mycket fram emot att läsa den!

Raised by Wolves av Jennifer Lynn Barnes: Efter att ha läst ut Nightshade serien så har jag suktat efter en ny varg/varulvs serie att försvinna mig in i, och Raised by Wolves verkade ju lovande så varför inte?

Variant av Robinson Wells: En bok jag varit lite osäker på ett tag, men det låter ju otroligt bra. 

Shatter Me av Tahereh Mafi: Shatter Me har jag velat ha sedan den släpptes. Den har fått en del riktigt fina recensioner och låter väldigt bra! Super taggad på att få läsa den själv!

Tempest av Julie Cross: Jag hade egentligen inte tänkt köpa den här men det var så billig, haha! Dessutom har jag velat läsa en bok om tidsresor ett tag nu.

Half-Blood av Jennifer L. Armentrout: Återigen en bok jag haft ögonen för ett bra tag nu. Ska bli super roligt att få bilda sig en egen uppfattning!

Sedan har jag även köpt Scarlet av A.C. Gaughen men den är tyvärr inte kommit ännu. Jag beställde de andra böckerna från amazon men köpte Scarlet från adlibris då amazon inte kunde skicka den förens om typ 1-3 veckor. Så ja, amazon är alltså snabbare på att skicka sina böcker. Och billigare.

Är det någon som har läst någon av böckerna? Är de bra?

onsdag 22 februari 2012

Uncommon Criminals - Ally Carter

Titel: Uncommon Criminals (Heist Society #2)
Författare: Ally Carter
Antal sidor: 298
Förlag: Hyperion Books
Utgivningsdatum: 21 Juni 2011


Katarina Bishop has worn a lot of labels in her short life life. Friend. Niece. Daughter. Thief. But for the last two months she’s simply been known as the girl who ran the crew that robbed the greatest museum in the world. That’s why Kat isn’t surprised when she’s asked to steal the infamous Cleopatra Emerald so it can be returned to its rightful owners.

There are only three problems. First, the gem hasn’t been seen in public in thirty years. Second, since the fall of the Egyptian empire and the suicide of Cleopatra, no one who holds the emerald keeps it for long, and in Kat’s world, history almost always repeats itself. But it’s the third problem that makes Kat’s crew the most nervous and that is simply… the emerald is cursed.

Kat might be in way over her head, but she’s not going down without a fight. After all she has her best friend—the gorgeous Hale—and the rest of her crew with her as they chase the Cleopatra around the globe, dodging curses, realizing that the same tricks and cons her family has used for centuries are useless this time.

Which means, this time, Katarina Bishop is making up her own rules.



Hur kan en författare vara så briljant? Ally Carter har återigen lyckats trollbinda mig med sina smarta planer och sina underbara karaktärer. Jag menar, kommer hon på allt helt själv? Det måste krävas något enormt mycket kunskap för att komma upp med alla planer och lösningar. För det är en av de saker jag älskar med Heist Society serien. Man kan på viss grad gissa vad som ska hända, men man kan verkligen inte veta hur. Jag ljuger inte när jag säger att det skulle vara helt omöjligt, så om du läser böckerna var beredd på att bli överraskad.


Kat och gänget är alltså tillbaka och ska i Uncommon Criminals göra det omöjliga att stjäla Cleopatras smaragd för att ge tillbaka den till sin rättmätiga ägare. Och trots att jag inte fastnade för den här boken riktigt lika mycket som för den första i serien så var den ändå riktigt, riktigt bra. Men det jag saknade var kanske lite karaktärsutveckling? Man lärde ju känna karaktärerna bra i första boken, men nu ville jag lära känna dem mer. Kat och Hales relation tog väll dock ett liiitet steg framåt, men det var då ett väldigt litet, haha. 


Något jag verkligen gillar med Ally Carter är att hon drar inte ut på berättelsen. Varje kapitel har en mening att existera och sidorna är inte fyllda med struntprat. Hon kommer till saken helt enkelt. Och var det bara jag som skrattade högt då jag fick reda på hur Kat och de andra hade gjort i slutet? Så otroligt fenomenalt, haha. 


Något jag också skulle velat läsa lite mer om var Angus och Hamish. De känns som de har mycket stor potential till att vara väldigt bra karaktärer, så ja, mer av de bröderna! Och Nick vet jag inte riktigt vad jag tycker om. Han är intressant tror jag. Också någon jag skulle vela se mer av.


Så om du gillar smarta tjejer, tjuvar och bra planer är Heist Society serien antagligen något för dig! Jag är då rätt så kär i böckerna och hoppas att nästa bok kommer ut snart, för jag dör lite här.


Betyg: 4.5/5

måndag 20 februari 2012

Destiny's Fire - Trisha Wolfe

Titel: Destiny's Fire
Författare: Trisha Wolfe
Antal sidor: 224
Förlag: Omnific Publishing
Utgivningsdatum: 10 Januari 2012

It’s the year 2040, and sixteen-year-old Dez Harkly is one of the last of her kind—part of a nearly extinct race of shape-shifters descended from guardians to the Egyptian pharaohs. Her home and her secret are threatened when the Council lowers the barrier, allowing the enemy race to enter the Shythe haven.

As the Narcolym airships approach, Dez and her friends rebel against their Council and secretly train for battle. Not only is Dez wary of war and her growing affection for her best friend Jace, but she fears the change her birthday will bring. When Dez’s newfound power rockets out of control, it’s a Narcolym who could change her fate… if she can trust him.

Dez’s guarded world crumbles when she discovers why the Narcos have really come to Haven Falls, and she's forced to choose between the race who raised her and the enemy she's feared her whole life.


Destiny's Fire var en sådan bok som jag redan efter första kapitelet tyckte om rätt så mycket. Det var en mysig värld att få begrava sig i och ägna några timmar av sitt liv åt. Boken var väldigt kort så den blev aldrig direkt långtråkig, utan jag tyckte den för det mesta höll en bra takt.

Världen författaren har målat upp består av shape-shifters som härstammar från Egypten. När man blir tillräckligt gammal (kommer inte ihåg åldern, haha) så blir man en "full" shape-shifter och kan alltså byta form, medans man man innan bara är "halv". Dez har bara någon vecka kvar tills hon ska bli en riktigt shape-shifter och det är där resen börjar.

Dez tyckte jag var helt okej som karaktär, ingen som stod ut sådär jätte mycket, men inte heller någon jag tyckte var överdrivet jobbig. Mitt största probem med henne måste vara att hon så snabbt fick känslor för Reese, och efter att hon träffat honom bara lämnade Jace (som hon typ haft känslor för) i sticket. Där drogs boken ner lite i mina ögon och jag tyckte rätt så otroligt synd om stackars Jace. Och är det bara jag eller är det ofta så när det finns två kärleksintressen i en bok att en av killarna alltid ska komma på tjejen med att kyssa den andra? Jag mår alltid lika dåligt i själen, haha. Tycker helt ärligt att det är jätte jobbigt och vill bara slå till huvudpersonen.

Jag kan inte säga att det var något som stod ut sådär jätte mycket i boken, men jag gillade verkligen när gänget begedde sig till den nya skolan. Slutet var också rätt så bra, och jag måste säga att jag gillade romansen i boken rätt så mycket även om den var väldigt rushad. Så Destiny's Fire får en tumme upp och jag ska högst troligen fortsätta med serien! Har velat lite mellan om jag ska ge boken 3.5 eller 4. Det lutar kanske egentligen mer åt en 4, för boken var verkligen bra, menmen, det är svårt det där med att sätta betyg! Det känns aldrig som jag är rättvis..

Betyg: 3.5/5

lördag 18 februari 2012

Bloodrose - Andrea Cremer

Titel: Bloodrose
Författare: Andrea Cremer
Antal sidor: 406
Förlag: Philomel 
Utgivningsdatum: Januari 3 2012


Calla has always welcomed war.

But now that the final battle is upon her, there's more at stake than fighting. There's saving Ren, even if it incurs Shay's wrath. There's keeping Ansel safe, even if he's been branded a traitor. There's proving herself as the pack's alpha, facing unnamable horrors, and ridding the world of the Keepers' magic once and for all. And then there's deciding what to do when the war ends. If Calla makes it out alive, that is.



Det finns många ord för att beskriva den här boken, där epic, sorglig, underbar och förkrossande bara är några av dem. Andrea Cremer är inte rädd för att döda karaktärer och de sista sisådär 100 sidor satt jag och bet på mina naglar mellan tårarna för jag var rädd för vad som skulle stå på nästa sida. För grät gjorde jag allt. I rätt så stora mängder. Då jag stängde boken kände jag mig tom och visste för några timmar inte vad jag skulle göra med mitt liv, haha. 


Slutet alltså. Jag har svårt för att bestämma mig om jag gillar det eller inte. Kanske, kanske inte. Det var verkligen inte vad jag förväntat mig. Det var sorgligt, men ändå inte. Det är svårt att veta om det var lyckligt, men jag tror nog att jo, det var nog lyckligt, på sitt egna lilla sätt. Ändå var jag djupt djupt deprimerad och ville ge författaren en smäll på käften för att hon vågade avsluta serien på sättet hon gjorde.


Favoritkaraktärerna är många. Vi har Mason, Connor, Nev, Bryn, Ansel, Ethan, Ren, Calla, Adne, Sabine... okej, nu insåg jag just att jag nästan räknade upp alla karaktärer som var med i boken. Men jag älskar dem ju alla. Callas flock och The Searchers. Men de absoluta favoriterna måste nog vara Connor och Mason. På något sätt kan de alltid få mig att skratta. Calla gillar jag som berättarröst, även om jag verkligen störde mig på henne ibland under bokens gång. Jag säger bara en sak: make up your mind. Jag hatade hur hon hela tiden velade mellan Ren och Shay och på så sätt sårade båda deras känslor. Men det var väll nästan det enda negativa med boken, och så klart att Calla kan ha lite problem med sin ilska ibland, haha. Och att Ansel var deprimerad i hela boken. Ugh. Jag som älskade honom i första boken.


Jag varnar er för när ni plockar upp Bloodrose att det inte kommer finnas tid för andrum. Den var som en drog för mig, och när jag väl öppnade den var det oerhört svårt att stänga den igen. Och nu till en rätt så stor mega spoiler som ni absolut inte borde se om ni inte läst boken, det handlar nämligen om kärleksintressena. Ni får markera för att läsa. ( Calla valde alltså Shay. Och Ren dog. Ren dog. Om ni inte redan listat ut det så var det hans dödsfall som fick mig att grina så otroligt mycket. Varje gång de nämnde hans namn efter han dött så började tårarna rinna igen. Varför Andrea Cremer?? Varför gör du så här mot mig? Fast jag förstår ju varför. Båda killarna kunde inte överleva för det skulle nästan vara ännu grymmare mot oss som läsare och mot killen som Calla inte valde. Ändå är jag så otroligt arg. Ren fick inte ens några sista ord. Den som han trott var hans far dödade honom genom att bryta hans nacke. VAD ÄR DET FÖR DÖD? Men det faktum att han inte fick några sista ord var nog det som gjorde mig mest ledsen. Han dog, bara sådär, i stridens hetta och det gick alldeles för fort. Och vad tycker jag då om att Calla och Shay fick varandra? När man tänker efter så är ju symbolen för deras kärlek fin. Calla valde inte den hon var menad för utan vågade gå sin egen väg och offrade allt för sin kärlek till Shay. Och han växte faktiskt lite i mina ögon i Bloodrose. Jag säger inte att jag gillar honom, men jag gillade honom bättre i alla fall. Och Calla var väll ändå menad att vara med honom, så jag får helt enkelt acceptera det. Det som gör mig mest upprörd är ändå Rens död. )


Okej vet ni vad? Jag skulle kunna dra ut på den här recensionen hur länge som helst, och allt jag vill göra är att snacka spoilers och kunna diskutera boken med någon. Arghh varför har jag ingen nära vän som läser som jag gör? Det är så jobbigt att ha alla sina tankar för sig själv.


Okej, jag ska avsluta med att säga att Bloodrose helt klart är min favorit i serien. Alla karaktärer jag älskat från första boken och sedan även de nya från Wolfsbane kom samman och jag älskade så gott som varje ögonblick  (förutom då jag var livrädd för att Cremer skulle döda alla mina favoritkaraktärer vill säga). Ett tag var jag nästan beredd att ge den en stjärna bara för att allt var så sorgligt, men det skulle varit väldigt väldigt orättvist. Så det får bli fem stjärnor. Och mycket välförtjänta sådana. 


Betyg: 5/5

Serier som avslutas i år

Jag läste nyss ut Bloodrose. Nu vet jag inte vad jag ska göra med mitt liv längre. Antagligen gå och köpa en Ben and Jerry's och dränka mina sorger med en disney film. Ja, något i den stilen får det nog bli. Ugh, jag är deprimerad hörni! På det där sättet som jag alltid blir då jag precis av avslutat en riktigt riktigt bra serie. För boken var rätt så otroligt bra. Och jag tror slutet var lyckligt. Jag tror verkligen det, även om det är lite komplicerat. 
En recension kommer väll på boken snart, och jag ska även försöka lägga ut en på Destiny's Fire under helgen..
Hur som helst kom jag att tänka på vilka andra serier jag följer som kommer avslutas 2012. Till min stora lycka var det faktiskt inte så många (jag hatar att säga hejdå till serier). 


Paranormalcy serien av Kiersten White:
Endlessly kommer alltså avsluta denna serie. Egentligen är Paranormalcy ingen favorit serie för mig. Men jag tycker böckerna är helt klart läsvärda och har bestämt mig för att läsa sista boken. Jag vill veta hur det går för Evie och Lend och resten av gänget. För böckerna är mysiga, det är de verkligen.


Hex Hall serien av Rachel Hawkins:
Här har vi däremot en serie jag håller rätt så nära till hjärtat. Jag älskar Sophies berättarröst och gillar faktiskt båda killarna i triangeldramat. Dock har jag ju en rätt solklar favorit i Archer, men jag litar på att Sophie gör rätt val. För det är väll sista delen? Annars har jag fått något om bakfoten, haha.


Maximum Ride serien av James Patterson:
En av mina absoluta favoritserien och jag kan knappt vänta tills jag får Nevermore i mina händer, även om jag så klart bävar lite inför det också. Patterson har mycket han måste rätta till nu efter så många lösa trådar, haha. Hjälp alltså. Den här bokserien är gått lite överstyr, men är ändå ack så enjoyable. 




Sedan har vi ju även The Infernal Devices av Cassandra Clare och Stephanie Perkins typ triologi fast ändå inte triologi, haha. Men om jag inte har alldeles fel så är deras utgivningsdatum flyttade till 2013. 


Vilka bokserier som ni följer kommer avlutas under 2012? 

torsdag 16 februari 2012

De nya böckerna!

Tjoho nu har alla mina nya böcker kommit. Destiny's Fire och Under the Never Sky fick jag i Fredags och de är redan utlästa, men de andra två anlände idag! Och först på tur blir nog Bloodrose. Och just det, jag kan ju sätta upp en liten varningstext på att en bok är misshandlad i det här inlägget. Det var nämligen någon som föreslog det i min Diskussionsfråga ;)












Sådär ja. Nu ska jag krypa ner under filten med Bloodrose. Och Andrea Cremer om du krossar mitt hjärta så lovar jag att jag kommer söka upp ditt hus och lämna hotfulla brev på din dörr matta. Slut för mig.

onsdag 15 februari 2012

Under the Never Sky - Veronica Rossi

Titel: Under the Never Sky
Författare: Veronica Rossi
Antal sidor: 374
Förlag: Harper Collins
Utgivningsdatum: 3 Januari 2012


Since she'd been on the outside, she'd survived an Aether storm, she'd had a knife held to her throat, and she'd seen men murdered. This was worse.

Exiled from her home, the enclosed city of Reverie, Aria knows her chances of surviving in the outer wasteland - known as The Death Shop - are slim. If the cannibals don't get her, the violent, electrified energy storms will. She's been taught that the very air she breathes can kill her. Then Aria meets an Outsider named Perry. He's wild - a savage - and her only hope of staying alive.

A hunter for his tribe in a merciless landscape, Perry views Aria as sheltered and fragile - everything he would expect from a Dweller. But he needs Aria's help too; she alone holds the key to his redemption. Opposites in nearly every way, Aria and Perry must accept each other to survive. Their unlikely alliance forges a bond that will determine the fate of all who live under the never sky.



Jag ska inte ljuga då jag säger att jag hade rätt så höga förväntningar på Under the Never Sky. Det var en av de böcker jag bara var tvungen att läsa under 2012 och som jag såg väldigt mycket fram emot. Och jag ska väll inte säga att jag är besviken, för jag vet att jag ogillar när folk säger så, men den levde väll inte riktigt upp till mina förväntningar.


Boken var inte alls som jag förväntat mig. För det första trodde jag bara att det skulle vara Aria's POV, men om jag läst beskrivningen lite bättre hade jag kanske förstått att man faktiskt får läsa från Perry's POV också. Och detta hade jag inget problem med. De hade ungefär vartannat kapitel, och det tyckte jag funkade bra. Som karaktärer var de helt okej bra, men jag föredrog helt klart Perry. Dock gillar jag deras relation till varandra i slutet, mycket fin på något sätt.


Det som kanske var mitt största problem med boken var takten och att jag aldrig riktigt förstod mig på världen. Det var först när halva boken gått som jag började dras in i berättelsen, men jag önskar ändå att det hade hänt lite mer. Eller det hände ju saker, det gjorde det, kanske var problemet att de flesta händelser bara inte fångade mig. Det var först när slutet kom som jag tyckte boken blev spännande, och den allra sista sidan måste jag säga var väldigt vacker. Men så kommer vi till världen författaren har byggt upp. För det första förstod jag mig aldrig riktigt på det där med stormarna och hur de var och såg ut. Och något jag hade hoppats på var väll att vi skulle få se lite av Arias stad, men icke.


Språket tycker jag är bra och min favoritkaraktär i boken måste vara Roar. Efter att han introducerades tyckte jag verkligen att berättelsen lyftes. Cinder tyckte jag mest var irriterande, men jag han var viktig för berättelsen, så jag förstår varför han var med. Och trots att jag har klagat lite nu så finns det verkligen en del saker jag tyckte mycket om, och mot slutet sögs jag som sagt verkligen in i berättelsen och tyckte den var bra. Så ja, en helt okej bra bok. Jag har hört att folk som gillar Blood Red Road även skulle gilla den här boken, så de som gjorde det kanske ska ge den en chans.


Betyg: 3/5

lördag 11 februari 2012

The Iron King - Julie Kagawa

Titel: The Iron King
Författare: Julie Kagawa
Antal sidor: 363
Förlag: Harlequin Teen
Utgivningsdatum: 1 Februari 2010

Meghan Chase has a secret destiny; one she could never have imagined. 

Something has always felt slightly off in Meghan's life, ever since her father disappeared before her eyes when she was six. She has never quite fit in at school or at home. 

When a dark stranger begins watching her from afar, and her prankster best friend becomes strangely protective of her, Meghan senses that everything she's known is about to change. 

But she could never have guessed the truth - that she is the daughter of a mythical faery king and is a pawn in a deadly war. Now Meghan will learn just how far she'll go to save someone she cares about, to stop a mysterious evil no faery creature dare face; and to find love with a young prince who might rather see her dead than let her touch his icy heart.



Okej, då har alltså även jag läst The Iron King av Julie Kagawa. Jag hade inga särskilda förhoppningar när jag öppnade boken, då jag har hört rätt så många dåliga ord om dem, men även så klart många bra. Och vi kan väll säga så att det finns vissa saker jag gillade med boken, men också många saker jag ogillade.


Först och främst kändes det aldrig som jag verkligen sögs in i berättelsen. Jag läste orden, men blev på något sätt aldrig indragen i berättelsen. Ofta tyckte jag boken kunde bli lite seg och det kändes som författaren slängt in en del händelser bara för att få ner fler ord. 


Meghan tyckte jag inte om överdrivet mycket som huvudkaraktär. Hon var en sådan där övergod typ, men som ibland kunde bli rätt så självisk. Jag kommer inte ihåg exakt hur det var, men bönföll hon inte Puck att följa med henne trots att hon visste att det skulle förstöra hans liv och få honom utkastad från sitt hem? Jo, något i den stilen var det nog. 


Och är det bara jag som ser en del likheter med Percy Jackson och The Iron King? Båda huvudpersonerna får reda på att de är till hälften något "övernaturligt", en familjemedlem tas från dem båda, de ger sig ut på ett uppdrag för att hämta tillbaka personen, de har en "beskyddare" som ser efter dem i skolan och de har båda den svagheten att de skulle göra vad som helst för sina vänner eller familj. Så kanske har författaren hämtat lite inspiration från Percy Jackson eller så är det en tillfällighet.


Något jag dock gillade var älvlandet Nevernever. Man visste aldrig vad som skulle dyka upp härnäst, vilket var roligt. Och så har vi ju även katten Grimalkin som nog måste vara min favoritkaraktär i boken. Puck gillade jag även han väldigt mycket och Ash var helt okej. Dock kan jag inte se varför båda är så intresserade av Meghan.


Så jag avslutar med att säga att boken var helt okej, men att jag är högt tveksam till om jag någonsin kommer läsa dess uppföljare. Men det är väldigt många som gillar den, så om ni känner för det tycker jag helt klart att ni borde ge den en chans!


Betyg: 2.5/5

torsdag 9 februari 2012

en annan värld

bara jag som känner så här ibland? att skulle vara gjord för en annan värld? där myter är sanna och skogar fulla av magi och liv och väsen?

det är tur att jag har mitt skrivande där jag kan drömma mig bort till dessa avlägsna världar. för det blir ju nästan samma sak. men bara nästan.



Jag älskar Narnias soundtrack. Älskar älskar älskar.

måndag 6 februari 2012

Nevermore

Jahapp, den sista delen av Maximum Ride (bok 8) kommer alltså ut i Augusti. De måste ha skjutit upp datumet lite för jag hade för mig att den skulle komma ut den här våren? Och så har boken fått ett omslag.. och jag måste säga att jag diggar det väldigt mycket! Det är bara en sak jag undrar lite över... har tjejen på omslaget grått hår? Eller va? Haha. Om så är fallet har jag ingen aning om vem det ska föreställa.. om inte Max färgar håret vill säga.. hmm.

En annan rolig nyhet är föresten att jag har fått 50 prenumenanter! Tjoho! Jag har 13 med Google Friend Connect och 37 på bloglovin. Så tacktacktack för det! Får nog bli att ha en tävling någon gång snart för att fira..

söndag 5 februari 2012

The Sky is Everywhere - Jandy Nelson

Titel: The Sky is Everywhere
Författare: Jandy Nelson
Antal sidor: 272
Förlag: Speak
Utgivningsdatum: 1 Januari 2010


Lennie plays second clarinet in the school orchestra and has always happily been second fiddle to her charismatic older sister, Bailey. Then Bailey dies suddenly, and Lennie is left at sea without her anchor. Overcome by emotion, Lennie soon finds herself torn between two boys: Bailey's boyfriend, Toby, and Joe, the charming and musically gifted new boy in town. While Toby can't see her without seeing Bailey and Joe sees her only for herself, each offers Lennie something she desperately needs. But ultimately, it's up to Lennie to find her own way toward what she really needs-without Bailey. 


Jag älskar när en bok som man inte alls hade några höga förväntningar på totalt slår andan ur en. Jandy Nelson skrev så träffsäkert och en del citat slog rot i mitt hjärta och fick tårar att rinna nerför mitt ansikte. Jag låg och läste alldeles för länge en torsdagskväll bara för att läsa ut boken och jag var nog lite av ett vrak. Tårar rann nerför mitt ansikte och mellan dem så skrattade jag och log för humor fanns det ju även det gott om.


Jag fastnade inte för boken till att börja med. De kanske första hundra sidorna eller så tyckte jag bara den var helt okej, men någonstans under bokens gång blev jag fast. Jag gillade verkligen Lennie som huvudkaraktär och förstår henne och hennes sorg och kampen att komma över den, samtidigt som man får dåligt samvete så fort man ler och skrattar. Jag har varit där en gång och jag vill minnas att jag kände nästan precis så. Men sedan har vi ju Joe också. Det underbara kärleksintresset som jag likt som Lennie föll för rätt så ordentligt. 


Något jag verkligen gillade med boken var Lennies dikter som dök upp titt som tätt i boken. Genom dem kunde man förstå Lennies sorg över att ha förlorat sin syster ännu mer, och man lärde känna Bailey trots att hon var död. Man fick veta mer om deras "relation" till deras mamma som de aldrig känt, och hur Lennie alltid varit i skuggan av sin syster. 


The Sky is Everywhere är en mycket fin ungdomsbok som jag inte tycker att någon därute borde missa. Jandy Nelson vet verkligen hur man förmedlar känslor via ord och rörde mig både till många tårar och många skratt, och det är inte ofta jag gråter till böcker. Så missa för allt i världen inte denna underbart fina bok!


Betyg: 4.5/5

En av mina favoriter av Lennies alla dikter:

"Gram made me go to the doctor
to see if there was something wrong
with my heart.
After a bunch of tests, the doctor said:
Lennie, you lucked out.
I wanted to punch him in the face,
but instead I started to cry
in a drowning kind of way.
I couldn't believe
I had a lucky heart
when what I wanted
was the same kind of heart
as Bailey.
I didn't hear Gram come in,
or come up behind me,
just felt her arms slip around my shaking frame,
then the press of both her hands hard
against my chest, holding it all in,
holding me together.
Thank God she whispered,
before the doctor or I
could utter a word.
How could she possibly have known
that I'd gotten good news?"