torsdag 31 maj 2012

bladvändaren goes twitter

Ville bara börja med att säga tack för alla komentaren igår! Det är lite skumt det där att det nästan känns som man känner er, fast jag aldrig sett någon av er. Vi är väll en liten familj vi bokbloggare, haha. Vi borde typ skapa en grupp på facebook som heter "nördligan" eller något. Det låter mycket passande.

Och självklart kommer jag inte sluta skriva. Det är ju något jag älskar att göra och det är det. Och så kommer jag ju ihåg att jag bara för några veckor sedan skrev här på bloggen att jag inte brydde mig om vad någon tyckte om mig. Och det ju sant på sätt och vis. Igår var bara en jobbig dag. Men nu mår jag bättre. Dock har lite andra saker att fokusera på i livet just nu, så bloggen kommer fortfarande vara stilla ett tag. Men så fick jag ett ryck att jag skulle skaffa twitter idag. Haha. Egentligen har jag alltid varit lite sådär anti twitter och tyckt att det verkar otroligt tråkigt, men nu tror jag faktiskt jag börjat se charmen i det. För jag menar varför inte stalka personer lite ytterligare när man ändå har chansen?

Hur som helst. Ni kan hitta mig här. Så ja, följ mig gärna. Jag följer redan några av er. Mohaha. Jag borde få ett pris för den ultimata stalkern eller något. Men ni jag inte följer, SKRIV VAD NI HETER. (Eller om ni lägger till mig så ser jag ju i för sig vad ni heter). Jag vill ta min förföljelse av dig till det nya steget, och veta vad du gör varje dag, varje timme och varje minut. Haha, förlåt. Men det var faktiskt min syn på twitter för ett tag sedan. Men det verkar faktiskt roligt. Med twitter alltså.

Och ja, tack återigen för allt ni skrev igår. Jag satt där med tårar i ögonen när jag läste vad ni skrivit och känner mig i efterhand rätt så dramatisk. Det är inte likt mig. Och ni har rätt, lärare borde inte få sänka efter nationellt prov. Men jag som förut var påväg upp mot ett A ligger nu på ett D eller C istället. Någon som vill banka lite vett i snubben åt mig? Haha. Närå, det är OK. Betyg är inte allt här i världen även om det ofta känns så. Ibland gäller det bara att släppa saker.

Update: Om länken inte funkar så kan jag meddela att jag så fantasifullt nog heter Lisa @bladvandaren.

onsdag 30 maj 2012

det där med dåligt självförtroende.

okej, jag försökte skriva det här inlägget för en halvtimme sedan, men insåg sedan att jag lät alldeles för mycket som en ilsken och missförstådd tonåring med fåniga problem. så here we go again. jag har, som ni kanske redan listat ut med hjälp av titeln, fått mig en rejäl släng av dåligt självförtroende. jag fick tillbaka mina nationella prov i svenska idag och så sitter läraren där och kritiserar och kritiserar min skrivdel och pratar om hur det här kommer sänka hela mitt betyg. jag ville bara lägga mig ner på marken och gråta. vilket var något som jag i för sig gjorde när jag kom hem sen (jag som inte gråtit på flera månader stört grät verkligen). och min lärare kunde ju inte inse det, men han hade träffat en oerhört känslig punkt. mitt skrivande. så den senaste timmen har jag alltså ifrågasatt mig själv rätt så ordentligt. tänk om jag inte alls kan skriva? tänk om det är något jag bara fått för mig, och att jag egentligen är blind för mina egna ord? huh. men ni måste inse att när just skrivande är något man vill jobba med i framtiden och så sitter det en gammal gubbe framför en och kritiserar allt man gör så tar det. i för sig pratade han mest om min disposition. men ni vet, det svider ändå på något sätt. och jag antar att det väll inte bara var det där som fick mig att gråta idag, utan allt. läxor, press inom min sport, jobbiga personer som inte kan inse att det finns fler här i världen med problem, en bror som kom hem full i helgen och fått för sig att det är okej att röka. det sistnämnda bryr jag väll mig egentligen inte så mycket om, han är trots att nitton. det är mer mamma jag är orolig för. hjälp, jag vet inte varför jag skriver detta. egentligen ville jag bara berätta att min blogg kommer vara lite inaktiv i en eller två veckor framöver. så ja, ta hand om er. själv ska jag återgå till mina läxor innan jag sticker iväg och tränar. förhoppningsvis hinner jag förbi biblioteket innan de stänger sen också. böcker har blivit min flyktväg och min drog skulle man väll kunna säga.

tisdag 22 maj 2012

Pure - Jennifer L. Armentrout

Titel: Pure
Författare: Jennifer L. Armentrout
Antal sidor: 329
Förlag: Spencer Hill Press
Utgivningsdatum: 3 April 2012

There is need. And then there is Fate...

Being destined to become some kind of supernatural electrical outlet isn't exactly awesome--especially when Alexandria's "other half" is everywhere she goes. Seth's in her training room, outside her classes, and keeps showing up in her bedroom--so not cool. Their connection does have some benefits, like staving off her nightmares of the tragic showdown with her mother, but it has no effect on what Alex feels for the forbidden, pure-blooded Aiden. Or what he will do--and sacrifice--for her.

When daimons infiltrate the Covenants and attack students, the gods send furies--lesser gods determined to eradicate any threat to the Covenants and to the gods, and that includes the Apollyon... and Alex. And if that and hordes of aether-sucking monsters didn't blow bad enough, a mysterious threat seems willing to do anything to neutralize Seth, even if that means forcing Alex into servitude... or killing her.

When the gods are involved, some decisions can never, ever be undone.



Det ligger någon slags guilty pleasure känsla över de här böckerna. Jag vet att det inte är världens bäst skrivna berättelse, eller världens mest originella, trots det kan jag inte låta bli att gilla den. Ändå kan jag inte låta bli att känna mig lite mätt på världen och karaktärerna efter att ha läst Pure. Jag gillade första boken Half-Blood rätt så bra och såg verkligen fram emot att läsa Pure... men av någon anledning blev jag inte lika fast vid den som jag blev vid första boken.


Ett av mina stora problem var Aiden. Jag gillade inte hans karaktär alls i den här boken, utan han gick mig snarare på nerverna. Alex börjar jag också få lite nog av. Hon är inte dålig som karaktär, hon blir bara lite för mycket ibland. Men jag gillar henne fortfarande dock. Sedan har vi Seth som snarare klättrat lite i mina ögon. Så jag var mer än nöjd att han fick så mycket plats i boken som han faktiskt fick.


Ledsen blev jag allt när en sak hände min favoritkaraktär i boken. Stackars person. Men ja, life goes on. Och om jag ska säga något jag uppskattade med boken så var det att det fick mig att brista ut i skratt flera gånger. Sådant gillas! Alex hjärna är sannerligen en rolig plats att befinna sig i ibland. 


Jag antar att jag kommer beställa hem nästa del i serien när den kommer ut. Även om Pure inte var någon favorit så vill jag veta vad som händer. Trots att böckerna har lite fånighets-faktor ibland, och får mig att himla lite med ögonen när Aiden säger något som att Alex är "stunningly beautiful", så är de rätt så bra. Roliga och rätt så bra stunder hade boken trots allt. 


Favorit citat:
What if he laughed at me? What if he hated it? What if he looked at me and said, "What the hell is this for?" and threw the box on the mat? Then stomped on it?


Betyg: 3/5

måndag 21 maj 2012

City of Lost Souls - Cassandra Clare


Titel: City of Lost Souls
Författare: Cassandra Clare
Antal sidor: 536
Förlag: Margaret K. McElderry
Utgivningsdatum: 8 Maj 2012

The demon Lilith has been destroyed and Jace has been freed from her captivity. But when the Shadowhunters arrive to rescue him, they find only blood and broken glass. Not only is the boy Clary loves missing–but so is the boy she hates, Sebastian, the son of her father Valentine: a son determined to succeed where their father failed, and bring the Shadowhunters to their knees.

No magic the Clave can summon can locate either boy, but Jace cannot stay away—not from Clary. When they meet again Clary discovers the horror Lilith’s dying magic has wrought—Jace is no longer the boy she loved. He and Sebastian are now bound to each other, and Jace has become what he most feared: a true servant of Valentine’s evil. The Clave is determined to destroy Sebastian, but there is no way to harm one boy without destroying the other. Will the Shadowhunters hesitate to kill one of their own?

Only a small band of Clary and Jace’s friends and family believe that Jace can still be saved — and that the fate of the Shadowhunters’ future may hinge on that salvation. They must defy the Clave and strike out on their own. Alec, Magnus, Simon and Isabelle must work together to save Jace: bargaining with the sinister Faerie Queen, contemplating deals with demons, and turning at last to the Iron Sisters, the reclusive and merciless weapons makers for the Shadowhunters, who tell them that no weapon on this earth can sever the bond between Sebastian and Jace. Their only chance of cutting Jace free is to challenge Heaven and Hell — a risk that could claim any, or all, of their lives.

And they must do it without Clary. For Clary has gone into the heart of darkness, to play a dangerous game utterly alone. The price of losing the game is not just her own life, but Jace’s soul. She’s willing to do anything for Jace, but can she even still trust him? Or is he truly lost? What price is too high to pay, even for love?

Darkness threatens to claim the Shadowhunters in the harrowing fifth book of the Mortal Instruments series.


Jag har sorgligt nog varit en av de få personer som tyckt att The Mortal Instruments skulle gjort sig bättre som en triologi. De tre första böckerna tyckte jag var oerhört bra och jag älskade slutet City of Glass fick. Men jag tror jag har börjat mjuknat upp till den här lite längre serien nu, även om jag inte riktigt tyckt att City of Fallen Angels, och inte heller City of Lost Souls, är lika bra som de tre första så är de ändå bra böcker.

Om man bortser från prologen så börjar City of Lost Souls två veckor efter förra bokens slut. Och jag gillar början, den är bra. Det är sedan det börjar gå lite nerför. Utan att spoila boken ska jag säga att det kom en liten tvist någonstans efter hundra sidor skulle jag tro, och jag gillade den i början, men sedan var det som om boken bara stannade upp i vad som kanske var nästan 300 sidor. De är inte dåliga sidor, bara... Händelselösa? Jag vet inte. Mitten av boken var i varje fall den del jag gillade minst, och vid ett tillfälle stängde jag igen boken av ren ilska bara för att Clare byggde upp spänning och sedan avslutade den lika drastiskt, haha.

Sedan kommer slutet. Och vi kan väll säga så att det var slutet som påminde mig om varför jag älskar The Mortal Instruments och varför jag avgudar Cassandra Clare som en författare till att börja med. Slutet lade verkligen upp så mycket bra saker inför City of Heavenly Fire, och jag kan knappt vänta tills jag får läsa den.

Något jag uppskattade med boken var att det fanns fler Magnus och Alec moments. Då jag avgudar det paret hade jag inte sagt nej till lite fler scener med dem, men man tager var man haver så att säga. Och får jag bara säga att Simon faktiskt var min favorit karaktär i den här boken? I början av serien tyckte jag mest att han var en jobbig sidokaraktär, men nu älskar jag honom, haha.

Så ja. En bra bok, något sämre mittdel och ett riktigt bra slut. Jag ska helt klart köpa City of Heavenly Fire så snart som den släpps. Och just nu funderar jag väldigt starkt på att läsa om de tre första böckerna i serien. Vi får se hur det blir.

Favorit citat:
“What have you done to my cat?" Magnus demanded... "You drank his blood, didn't you? You said you weren't hungry!"
Simon was indignant. "I did not drink his blood. He's fine!" He poked the Chairman in the stomach. The cat yawned. "Second, you asked me if I was hungry when you were ordering pizza, so I said no, because I can't eat pizza. I was being polite."
"That doesn't get you the right to eat my cat."
"Your cat is fine!" Simon reached to pick up the tabby, who jumped indignantly to his feet and stalked off the table. "See?"
"Whatever.”
Betyg: 4/5

torsdag 17 maj 2012

3 böcker jag ser framemot

Shadow and Bone av Leigh Bardugo

Surrounded by enemies, the once-great nation of Ravka has been torn in two by the Shadow Fold, a swath of near impenetrable darkness crawling with monsters who feast on human flesh. Now its fate may rest on the shoulders of one lonely refugee.
Alina Starkov has never been good at anything. But when her regiment is attacked on the Fold and her best friend is brutally injured, Alina reveals a dormant power that saves his life—a power that could be the key to setting her war-ravaged country free. Wrenched from everything she knows, Alina is whisked away to the royal court to be trained as a member of the Grisha, the magical elite led by the mysterious Darkling.
Yet nothing in this lavish world is what it seems. With darkness looming and an entire kingdom depending on her untamed power, Alina will have to confront the secrets of the Grisha…and the secrets of her heart.


Här har vi en bok som släpps i början av juni och än så länge fått väldigt fina recensioner. Jag gillar omslaget; det är väldigt stilrent och snyggt. Dessutom har Veronica Roth skrivit på goodreads att hon älskade den, så ja, att säga att jag är intresserad är väll en underdrift.


Defiance av C.J. Redwine

Within the walls of Baalboden, beneath the shadow of the city’s brutal leader, Rachel Adams has a secret. While other girls sew dresses, host dinner parties, and obey their male Protectors, Rachel knows how to survive in the wilderness and deftly wield a sword. When her father, Jared, fails to return from a courier mission and is declared dead, the Commander assigns Rachel a new Protector, her father’s apprentice, Logan—the same boy Rachel declared her love for two years ago, and the same boy who handed her heart right back to her. Left with nothing but fierce belief in her father’s survival, Rachel decides to escape and find him herself. But treason against the Commander carries a heavy price, and what awaits her in the Wasteland could destroy her.

At nineteen, Logan McEntire is many things. Orphan. Outcast. Inventor. As apprentice to the city’s top courier, Logan is focused on learning his trade so he can escape the tyranny of Baalboden. But his plan never included being responsible for his mentor’s impulsive daughter. Logan is determined to protect her, but when his escape plan goes wrong and Rachel pays the price, he realizes he has more at stake than disappointing Jared.

As Rachel and Logan battle their way through the Wasteland, stalked by a monster that can’t be killed and an army of assassins out for blood, they discover romance, heartbreak, and a truth that will incite a war decades in the making.


Ooohh, det här låter som min typ av bok! En bok som släpps i augusti och som just nu har otroligt högt medelbetyg på goodreads. Dessutom kan jag inte hjälpa att dregla lite över omslaget. Så fint!


Auracle av Gina Rosati

16 year old Anna Rogan has a secret she's only shared with her best friend, Rei; she can astrally project out of her body, allowing her spirit to explore the world and the far reaches of the universe.

When there's a fatal accident and her classmate Taylor takes over Anna's body, what was an exhilarating distraction from her repressive home life threatens to become a permanent state. Faced with a future trapped in another dimension, Anna turns to Rei for help. Now the two of them must find a way to get Anna back into her body and stop Taylor from accusing an innocent friend of murder. Together Anna and Rei form a plan but it doesn't take into account the deeper feelings that are beginning to grow between them.



Återigen: galet fint omslag! Tänk er att ha den här i hardcover, afklsjaw. Hur som helst. Intressant handling, bra betyg på goodreads och den släpps i augusti. Om den fortfarande har fått fina recensioner då den faktiskt släppts så kommer jag nog klicka hem den. Och ja, det gäller väll alla tre böcker.

onsdag 16 maj 2012

Pandemonium - Lauren Oliver

Titel: Pandemonium
Författare: Lauren Oliver
Antal sidor: 375
Förlag: Harper Teen
Utgivningsdatum: 28 Februari 2012

I'm pushing aside the memory of my nightmare,
pushing aside thoughts of Alex,
pushing aside thoughts of Hana and my old school,
push,
push,
push,
like Raven taught me to do.
The old life is dead.
But the old Lena is dead too.
I buried her.
I left her beyond a fence,
behind a wall of smoke and flame.
Lauren Oliver delivers an electrifying follow-up to her acclaimed New York Times bestseller, Delirium. This riveting, brilliant novel crackles with the fire of fierce defiance, forbidden romance, and the sparks of a revolution about to ignite.

I början visste jag inte riktigt vad jag skulle tycka om den här boken. Den är minst sagt skriven på ett väldigt annorlunda sätt. Vartannat kapitel heter "now" och vartannat "then". Med andra ord skiljer den sig väldigt mycket från Delirium, boken jag blev lite smått kär i. Den hoppar alltså fram och tillbaka i tiden, vilket är något jag aldrig riktigt gillat. Now var när Lena var i en stad och then var när hon var i The Wilds, och man fick lära sig om hur hon hade det där innan hon kom till staden. 

Jag tyckte aldrig Pandemonium fick samma känsla som Delirium hade över sig. Den här boken fångade mig aldrig riktigt på samma sätt och hela boken kändes som en transportsträcka tills slutet. Ja, jag är nog väldigt besviken. Handlingen fångade aldrig riktigt mitt intresse och jag blev inte jätte fäst vid någon av de nya karaktärerna. Dessutom tyckte jag att Lena handlade väldigt dumt där i slutet. 

Julian fick jag aldrig något riktigt grepp om, och han föll mig aldrig i smaken som en karaktär. Kanske för att jag inte kände att jag fick se så mycket av hans karaktär och personlighet. För att vara ärlig vet jag inte riktigt vad Lena såg i honom. Inte alls faktiskt. Det var inte så att jag störde mig på honom, han var bara så... ointressant. 

Under hela boken kunde jag inte annat än längta tillbaka till Delirium och dess samling karaktärer istället för dessa nya. Och nu inser jag hur negativ jag varit genom hela min recension. Men boken var inte dålig, bara inte, ni vet, jätte bra. Men jag ska trots allt läsa sista delen i trilogin och hoppas på att den är lika bra som första boken i serien var. Lauren Olivers språk är trots alls skrämmande vackert på sina ställen och jag kan inte annat än ge henne en liten applåd för det, och hoppas att jag en dag kan bli lika skicklig i skrivandets konst som hon. 

Favorit citat: 
“That's the flip side of freedom; When you're completely free, you're also completely on your own.” 

Betyg: 2.5/5

25 citat som får mig att skratta

Humor. Det är för mig en av de viktigaste saker en bok kan ha. Så jag tänkte att jag kunde göra en lista av mina top 25 citat som får mig att skratta. Egentligen hade jag bara tänkt ha med 10, men jag kunde inte bestämma mig för så få, haha. Enjoy. (Det är väll någon slags ordning).


25.

“Wow," Thalia muttered. "Apollo is hot."
"He's the sun god," I said.
"That's not what I meant.”




24.
Tucker," I say. "I'm so glad you're still here."
I throw myself into his arms. He hugs me tightly.
"I couldn't leave," he says.
"I know."
"I mean, literally. I don't have a ride.”
Cynthia Hand, Unearthly

23.


“Hale!' Kat cried, but the boy only stared at her. 'Fine,' she conceded. 'I love your boat.'
'Ship.'
'Ship ... Your ship is beautiful.”


Ally Carter

22.
“Check out the magic crap.” He shot me a look. “Oh, is that what we’re supposed to be doing? Because I’ve just been drawing hearts and our initials in the dirt.”
Rachel Hawkins, Spell Bound

21.
“Can I come in?”
“No! I'm in a towel!”
“I'm blind!”
James Patterson

20.
“What happened to your tan?"--Fang
"It was dirt." --Max”
James Patterson, The Final Warning

19.
“You guys didn't really think you could go off on a party weekend without me, did you? Especially here of all places—" He froze and it was one of those rare moments when Adrian Ivashkov was caught totally and completely off guard.
"Did you know," he said slowly, "that Victor Dashkov is sitting on your bed?"
"Yeah," I said. "It was kind of a shock to us too.”
Richelle Mead, Spirit Bound


18.
“Oh relax." I waved my hand dismissively. "If he wanted to kill me, he already would have. I brought him all these sharp pencils, ideal for stabbing, and he's been a perfect gentleman.”
Kiersten White, Paranormalcy


17.
“We came to see Jace. Is he alright?"
"I don't know," Magnus said. "Does he normally just lie on the floor like that without moving?”
Cassandra Clare, City of Ashes


16.
“But Nightshirts aren't dangerous," Pippi assured her. "They don't bite anybody except in self defense.”
Astrid Lindgren, Pippi Longstocking

15.
“Okay, God, I thought. Get me out of this and I’ll stop my half-assed church-going ways. You got me past a pack of Strigoi tonight. I mean, trapping that one between the doors really shouldn't have worked, so clearly you're on board. Let me get out of here, and I’ll...I don’t know. Donate Adrian’s money to the poor. Get baptized. Join a convent. Well, no. Not that last one.”
Richelle Mead, Blood Promise

14.
“Don't stop there. I suppose there are also, what, vampires and werewolves and zombies?"
"Of course there are. Although you mostly find zombies farther south, where the voudun priests are."
"What about mummies? Do they only hang around Egypt?"
"Don't be ridiculous. No one believes in mummies.”
 Cassandra Clare, City of Bones

13.
“You're a prefect? Oh Ronnie! That's everyone in the family!"
"What are Fred and I? Next door neighbors?”
J.K. Rowling, Harry Potter and the Order of the Phoenix

12.
“Dimitri: "Why did you come here?"
Rose: "Because you hit me on the head and dragged me here.”
Richelle Mead, Blood Promise

11.
“Um...is that thing tame?" Frank said.
The horse whinnied angrily.
"I don't think so," Percy guessed. "He just said, 'I will trample you to death, silly Chinese Canadian baby man'.”
Rick Riordan, The Son of Neptune

10.
“Dreams like a podcast,
Downloading truth in my ears.
They tell me cool stuff."
"Apollo?" I guess, because I figured nobody else could make a haiku that bad.
He put his finger to his lips. "I'm incognito. Call me Fred."
"A god named Fred?”

- Rick Riordan, The Titan's Curse


9.
“Do you remember back at the hotel when you promised that if we lived, you’d get dressed up in a nurse’s outfit and give me a sponge bath?" asked Jace.
"It was Simon who promised you the sponge bath."
"As soon as I’m back on my feet, handsome," said Simon.
"I knew we should have left you a rat.”
Cassandra Clare, City of Bones


8.
“We’ll be back!” he snarled.
It was really Ari’s voice.
"Boy, you just can’t kill people like you used to,” said Fang”
James Patterson, School's Out – Forever

7.

“So when the moon's only partly full, you only feel a little wolfy?"
"You could say that."
"Well, you can go ahead and hang your head out the car window if you feel like it."
"I'm a werewolf, not a golden retriever.”
 Cassandra Clare
6.
“I can't possess anyone else. Trust me, I've been trying to get inside Laura Casnoff ever since we got here. Which...sounds really wrong.”
Rachel Hawkins, Spell Bound

5.
“Is it true that you shouted at Professor Umbridge?"
"Yes."
"You called her a liar?"
"Yes."
"You told her He Who Must Not Be Named is back?"
"Yes."
"Have a biscuit, Potter.”
J.K. Rowling, Harry Potter and the Order of the Phoenix

4.
“How did you die?"
"We er....drowned in a bathtub."
"All three of you?"
"It was a big bathtub.”
Rick Riordan, The Lightning Thief


3.
“Have you fallen in love with the wrong person yet?'
Jace said, "Unfortunately, Lady of the Haven, my one true love remains myself."
..."At least," she said, "you don't have to worry about rejection, Jace Wayland."
"Not necessarily. I turn myself down occasionally, just to keep it interesting.”
Cassandra Clare, City of Bones

2.
“Jesus!" Luke exclaimed.
"Actually, it's just me," said Simon. "Although I've been told the resemblance is startling.”
Cassandra Clare


1.
“Grover was sniffing the wind, looking nervous. He fished out his acorns and threw them into the sand, then played his pipes. They rearranged themselves in a pattern that made no sense to me, but Grover looked concerned.
"That's us," he said. "Those five nuts right there."
"Which one is me?" I asked.
"The little deformed one," Zoe suggested.
"Oh, shut up.”
Rick Riordan, The Titan's Curse

söndag 13 maj 2012

Cross My Heart and Hope to Spy - Ally Carter

Titel: Cross My Heart and Hope to Spy
Författare: Ally Carter
Antal sidor: 236
Förlag: Hyperion Book
Utgivningsdatum: 2 Oktober 2007

Cammie Morgan is back, and it's clear that her life hasn't calmed down since the events of I'd Tell You I Love You, But Then I'd Have to Kill You. At first, giddy anticipation is in the air. Gallagher Academy, Cammie's elite spy school, is hosting a visit from a covert training center for boys. Soon after the boys' arrival, though, everything goes dangerously awry when a series of security breaches are discovered at the academy. Worse yet, teenage agent-in-training Cammie is being blamed for the penetration. With the school's top-secret status at risk, the Gallagher Girls have to work quickly to save their beloved school.


Ally Carter har verkligen fått en speciell plats i mitt hjärta. Jag har gillat alla böcker jag läst av henne och jag blir alltid glad och lite varm i hjärtat då jag dyker ner i hennes berättelser igen. Hon får mig att flina dumt för mig själv och skratta rakt ut. Detta var precis en sådan bok jag behövde efter att ha läst ut den allvarliga, men underbara, Insurgent. 


Får jag bara säga vad huvudsaken till att jag gillade denna mer än första boken i serien är? ZACH. Ah, en älskvärd karaktär med så mycket potential. Redan efter första scenen han var med i så gillade jag honom mer än jag någonsin gillade Josh. Jag älskade kemin mellan Zach och Cammie och jag kan knappt vänta tills jag får veta hur det ska gå mellan dem. 


Jag vet att jag nämnt detta i en annan recension av en Ally Carter bok, men jag måste säga det igen: jag älskar hur hennes karaktärer faktiskt kan tänka. Som spioner lägger de märke till små detaljer, klurar ut smarta planer och är mästare på att läsa kroppsspråk osv. Det måste vara något med mig och smarta karaktärer, haha.


The Callagher Girls serien är böcker jag tycker ni borde kolla upp om ni inte har något emot att det är konstant action (även om det finns det också), utan vill ha en bok som får er att skratta rakt ut och som bara har det på något sätt. De är inte fantastiska de här böckerna, men ändå är de så otroligt mysiga och bra på något sätt. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad de har, men något är det. 


Favorit citat:
“So I hear we get to go to town this weekend. Want to catch a movie or something?
--Z
P.S. That is, if Jimmy doesn't mind.
Translation: This weekend might be a good chance for us to see each other outside our school in a social environment, free of competetiton. I do not view other boys as threats, and I enjoy making them seem insignificant by calling them the wrong names. (Translation by Macey McHenry)” 



Betyg: 4/5

torsdag 10 maj 2012

Insurgent - Veronica Roth

Titel: Insurgent
Författare: Veronica Roth
Antal sidor: 525
Förlag: HarperTeen
Utgivningsdatum: 1st Maj 2012

One choice can transform you—or it can destroy you. But every choice has consequences, and as unrest surges in the factions all around her, Tris Prior must continue trying to save those she loves—and herself—while grappling with haunting questions of grief and forgiveness, identity and loyalty, politics and love.

Tris's initiation day should have been marked by celebration and victory with her chosen faction; instead, the day ended with unspeakable horrors. War now looms as conflict between the factions and their ideologies grows. And in times of war, sides must be chosen, secrets will emerge, and choices will become even more irrevocable—and even more powerful. Transformed by her own decisions but also by haunting grief and guilt, radical new discoveries, and shifting relationships, Tris must fully embrace her Divergence, even if she does not know what she may lose by doing so.

New York Times bestselling author Veronica Roth's much-anticipated second book of the dystopian Divergent series is another intoxicating thrill ride of a story, rich with hallmark twists, heartbreaks, romance, and powerful insights about human nature.


Oh, wow. Insurgent överträffade alla förväntningar jag hade efter att ha läst ut Divergent. För tro mig när jag säger att jag verkligen gillade Divergent, men den tog inte andan ur mig såsom den verkat göra med de flesta andra. Men Insurgent.. ja, jag är minst sagt mållös. Jag gillade karaktärerna i första boken, men kände aldrig att jag kom dem riktigt nära så att jag började bry mig om dem. Men nu under andra bokens gång så fick Veronica Roth mig att älska varenda en av dem.

Låt oss börja med Tris. I första boken tyckte jag att hon var helt okej, men nu har hon verkligen växt i mina ögon. Visst, hon brister ut i gråt rätt så ofta, men det tycker jag är hundra procent förståligt. Hon är trots allt mänsklig och har sina brister. Och vad ska jag säga om Tris och Tobias förhållande? Jag. Avgudar. Det. Just nu förstår jag inte varför jag aldrig var särskilt överförtjust i dem som ett par i Divergent. Roth får mig verkligen att tro att de är perfekta tillsammans. Och ja, det är de ju. 

Det var sällan, om ens någonsin, det var en tråkig stund i Insurgent. Trots sitt höga sidantal så försvann sidorna snabbt och takten var i mina ögon mycket bra. Det var inte ofta jag kunde förutspå vad som skulle hända, och kanske var en liten anledning till det att jag helt enkelt inte stannade för att tänka efter då jag läste. Det var med andra ord oerhört svårt att lägga boken ifrån sig. 

Det vilar en rätt så tung stämning över boken. Tris kämpar med det som hände i slutet av Divergent, men jag tycker ändå Roth gör det bra i att allting inte ska bli för deprimerande. Det finns humor och fina vänskapsögonblick som ger berättelsen ett litet ljus och får jag bara säga att jag älskar Uriah? En sådan underbar karaktär. Det var även roligt att återse gamla karaktärer från första boken.

Och så har vi slutet. En sådan underbart jobbig cliffhanger. En sådan som man både hatar och älskar ni vet? Jepp, Veronica Roth gjorde det. Och nu är jag så otroligt taggad inför att läsa den sista boken så det finns inte. Ska jag verkligen behöva vänta ett helt år? Hjälp. 

Favorit citat:
"Got that gun?” Peter says to Tobias. “No,” says Tobias, “I figured I would shoot the bullets out of my nostrils, so I left it upstairs."

"We're all right, you know,' he says quietly. 'You and me. Okay?' My chest aches, and I nod. 'Nothing else is all right.' His whisper tickles my cheek. 'But we are."

“What’s this about flashing underwear?” says Uriah, sidestepping a bunk. “Whatever it is, I’m in."

Betyg: 5/5

söndag 6 maj 2012

Prodigy har fått ett omslag!

Uppföljaren till Legend har alltså fått ett omslag! För att vara ärlig kommer jag inte ihåg sådär jätte mycket av Legend, men jag vet att jag gillade den. Så Prodigy kommer jag helt klart köpa hem då den släpps i Januari 2013. Och är inte omslaget otroligt fint? Snyggt men enkelt! 


Förresten såg jag på mitt första avsnitt av Doctor Who igår. Några skyltdockor blev galna och började dansa samt skjuta folk. Jag känner på mig att jag kommer gilla den här serien. 


Så vad jag gör annars? Läser Lola and the Boy Next Door, Behemoth och Shadow Kiss. Jag är inne i en omläsningsfas, haha. Men Behemoth är snart snart utläst. Och imorgon är det skola. Jag orkar inte. En del av mig har redan tagit sommarlov, vilket är galet då vi har otroligt många viktiga prov kvar. Suck. Men mina böcker kommer väll anlända den här veckan så jag får väll se fram emot det. Dock kommer ju de bli en ursäkt för mig att inte plugga, haha. Jaja. 

lördag 5 maj 2012

Min uppdaterade bokhylla.

Jag vill minnas att jag gjorde ett inlägg om min bokhylla i somras någon gång, men äh, här får ni den igen. Jag har ju trots allt införskaffat mig många nya böcker, samt ändrat om i hyllorna.











Ah, detta är sann kärlek mina vänner. En flicka och hennes bokhylla. Denna syn är alltid det sista jag ser innan jag somnar när jag är hemma på helgerna och minst en gång varje helg sätter jag mig ner och plockar ut några böcker på måfå bara för att bläddra några sidor i den och sedan ta upp nästa. Kärlek, kärlek, kärlek.

Recension på Pure dyker nog upp under helgen också. Bara så ni vet. Och om två timmar är det Legend of Korra. Jag känner på mig att episod 5 inte kan sluta bra. Någon stackare kommer snart få sitt hjärta krossat. Sorgligt men sant. Livestream blir det helt klart. Btw måste jag någon gång fixa så att mina bilder matchar bredden på inläggen. Någon gång..


Update: Även tredje hyllan har bättre kvalité på bilden nu. Såg att den var rätt så kass, haha.