torsdag 28 februari 2013

Finnikin of the Rock - Melina Marchetta

Titel: Finnikin of the Rock
Författare: Melina Marchetta
Antal sidor: 399
Serie: The Lumatere Chronicles #1
Utgivningsdatum: 29:e september 2008

Finnikin of the Rock and his guardian, Sir Topher, have not been home to their beloved Lumatere for ten years. Not since the dark days when the royal family was murdered and the kingdom put under a terrible curse. But then Finnikin is summoned to meet Evanjalin, a young woman with an incredible claim: the heir to the throne of Lumatere, Prince Balthazar, is alive.

Evanjalin is determined to return home and she is the only one who can lead them to the heir. As they journey together, Finnikin is affected by her arrogance . . . and her hope. He begins to believe he will see his childhood friend, Prince Balthazar, again. And that their cursed people will be able to enter Lumatere and be reunited with those trapped inside. He even believes he will find his imprisoned father.

But Evanjalin is not what she seems. And the truth will test not only Finnikin's faith in her . . . but in himself.


Om jag hade sett den här boken i en bokhandel så hade jag antagligen inte gett den så mycket mer än en blick. Kanske hade jag rynkat lite på näsan åt det fruktansvärda omslaget och sedan aldrig tänkt på den igen. För jag vet inte om jag är den enda som tycker att omslaget är fruktansvärt och ser väldigt cheesy och allmänt hemskt ut? Men sedan så ser man ju vem det är som har skrivit boken, nämligen självaste Melina Marchetta - författaren till den helt fantastiska och hjärtskärande boken Jellicoe Road, som för evigt kommer ha en stor plats i mitt hjärta. Och Finnikin of the Rock blev nu alltså min andra bok av författaren, och jag tror nog att min respekt för henne har växt sig ännu lite större.

Jag har en aning svårt att bedöma de 170 första sidorna då jag läste dem för cirka ett halvår sedan, och det tog alltså så här lång tid för mig att plocka upp boken igen. Så mitt minne av dem är lite svagt. Men för att vara ärlig så vet jag inte varför det tog så lång tid för mig att ge mig in i boken igen. Antagligen så kände jag bara inte för den just då.

Finnikin of the Rock är en sådan bok som är svår att recensera utan att känna att man spoilar något. Jag tyckte att lite av charmen i boken var att inte veta vilka karaktärer som skulle dyka upp, så jag kan tyvärr inte prata om några andra än huvudkaraktärerna (även om det kliar i fingrarna på mig att göra det!) Men låt oss börja med Finnikin. Han var en sådan välgjord karaktär så att det går knappt att inte gilla honom (vilket egentligen är fallet med alla Marchettas karaktärer). Jag älskade Finnikin och mitt hjärta blödde för honom nästan hela boken igenom. Och sedan har vi även Evanjalin, som även hon är en otroligt välgjord karaktär. Men saken med författarens karaktärer är att man behöver inte gilla allt de gör, men deras djup är på något sätt tillräckligt för att man ska älska dem ändå.

Om det är något jag verkligen älskar med boken så är det sättet Marchetta skapar trovärdiga, underbara och hjärtskärande förhållanden mellan sina karaktärer. De är så fina och det kanske är det jag mest beundrar hos henne. Men ska vi prata lite om handlingen? Den är inte den bästa och kunde bli aningen seg. Men jag älskar att författaren ändå hade ett syfte med sin bok, något hon ville tala om. Jag tycker alldeles för många böcker saknar en riktig mening. (Jag gillar dessa ord som hon sagt om sin bok: "I wanted to look closely at that world - where loss of faith, loss of homeland and identity, displacement of spirit, and breakdown of community are common - because these are the scenes in today's media that affect me the most. In this sense, the book is a search for identity in the same way that my other novels are.")

Av någon anledning finner jag det svårt att verkligen få ner vad jag vill i den här recensionen, utan det känns som om jag bara babblar på om ingenting. Men jag kan säga så här att jag kommer att läsa om boken någon gång i framtiden så att jag även får början av boken klar för mig, för på så sätt tror jag att jag kan komma att älska den ännu lite till. Som det är nu så är det något som saknas, även om många scener fick mig att slå handen för munnen och typ, skrika (min mamma kan intyga det). Så snart jag kan vill jag köpa Froi of the Exiles, för jag har dessutom hört att den ska vara ännu bättre än denna. Direkt efter jag läst ut boken måste jag säga att jag blev väldigt sorgsen, samtidigt som jag satt och log lite för mig själv. Jag ville inte säga adjö till Finnikin, men samtidigt var det en fröjd att få ha tagit del av hans berättelse om att försöka återfå sitt hemland. Det var sorgligt och vackert, och jag rekommenderar boken varmt!

Favorit citat:
“Be prepared for the worst, my love, for it lives next door to the best.”

Spoilerdel (markera för att läsa):
- Jag anade rätt så fort att Evanjalin var Isaboe, och hade efter ett litet tag en dålig känsla i magen om att Balthazar inte levde. Men jag hoppades ändå på det ända tills Isaboe avslöjade att han inte gjorde det.

Betyg: 4/5

måndag 25 februari 2013

The Storyteller - Antonia Michaelis

Titel: The Storyteller
Författare: Antonia Michaelis
Antal sidor: 402
Serie: -
Förlag: ABRAMS
Utgivningsdatum: 1:a januari 2011

A good girl.
A bad boy.
A fairy tale that's true.
A truth that is no fairy tale.

It begins the day Anna finds the child's doll on the floor of the student lounge. When it's claimed by Abel, the school drug dealer, Anna becomes determined to learn more about this mysterious boy with the military haircut and deep blue eyes. She follows him after school and discovers a secret: Abel is caring for his six-year-old sister, Micha, alone. Anna listens in as he tells her a fairy tale, the story of a little orphan queen pursued by hunters across the oceans for the treasure she carries: her pure, diamond heart.

It's a story with parallels to reality. Social services and Micha's abusive father could take her from Abel if they discover the truth.

Despite friend's warnings, Anna is drawn to Abel and Micha, and falls under the spell of the story of the little queen and her desperate voyage.

But when people Abel has woven into his tale turns up dead, it's Anna whose heart is in danger. Is she in love with a killer? And has she set out on a journey from which there is no return?


Okej ... så hur skriver man egentligen en recension om en bok som man egentligen inte vet vad man tycker om? Ja, jag vet inte, men jag ska i alla fall göra ett försök. Boken utspelar sig hur som helst i Tyskland, så att alla får det klart för sig. Och boken är alltså även översatt till engelska, från tyska, om jag inte har helt fel. Så det är ju egentligen lite svårt att bedöma författarens språk, men jag märkte inga större fel på översättningen, så det är ju en plus.

Jag visste inte alls vad jag skulle förvänta mig av boken (jag visste knappt vad den handlade om då jag köpte den). Men jag måste säga att jag gillade de första 100 sidorna eller så av boken väldigt mycket. Jag älskade historien Abel berättade för Micha, och senare även Anna. Jag vet inte riktigt varför, men historien hade bara någon vacker känsla över sig som jag gillade, och jag gillade även att se hur historien drog sina paralleller till verkligheten. Men för att vara helt ärlig så fäste jag mig aldrig så där jätte mycket vid karaktärerna. Kanske hade jag ibland lite svårt att förstå mig på dem? Jag vet inte.

Någonstans efter vad jag tror var ca 270 sidor eller så så kom en jätte stor tvist. Och jag hade väntat mig något, men inte det där. Hjälp, vad arg jag blev. På hela boken. På Abel. På Anna. Jag kan inte säga så mycket utan att spoila något, men åh, vad arg och frustrerad jag blev på henne. Jag förstod mig verkligen inte på henne. (Markera spoiler: Abel våldtog henne. Men hon gick tillbaka till honom sedan och ville bli kompis igen?? Jag ... alltså ... nej. Jag förstår ingenting. Hon förlåter honom? Älskar honom ändå?) Efter att det där hände så hade jag väldigt svårt att släppa min frustration över Anna, och det förstörde typ allting. Innan detta hände så hade jag börjat tycka boken blev lite seg, så jag hade hoppats på en bra tvist som gjorde boken intressant igen, men istället förstörde det allt lite i mina ögon.

Men jag gillade slutet. Jag gillade att få höra sanningen om allting till slut. Och ni som läst boken: ni vet det där väldigt hemska som hände alldeles i slutet av boken? Jag tror faktiskt att det fick mig att gilla boken bättre. Usch, nu låter jag hemsk, men det gjorde boken mycket bättre i mina ögon.

Jag fann mig själv bli en aning nedstämd då jag läste The Storyteller. För det är en tung bok som berättar en hemsk berättelse. Och jag vet fortfarande inte riktigt om jag gillade den eller inte. Jag hatade vissa delar, älskade andra. Föstod mig efter vad som hände efter 270 sidor inte på Abels karaktär. Och hans förklaring till det som hände? Den kändes inte tillräcklig. Så rekomenderar jag boken? Jag vet inte. Men om ni känner för att läsa den så tycker jag att ni ska ge den en chans. Den är i alla fall annorlunda ifrån något jag läst tidigare.

Favoritcitat:
“Just a tiny little pain,
Three days of heavy rain,
Three days of sunlight,
Everything will be alright,
Just a tiny little pain.” 


Betyg: 3/5

söndag 24 februari 2013

Att läsa under lovet!

 

Hallelujah! Det är äntligen sportlov! Jag var så otroligt trött sista veckan i skolan, så lovet kom verkligen precis i tid. Så vad hade jag tänkt göra under lovet? Absolut ingenting, typ. Haha. Jag ska bara ta det lugnt, läsa, se på tv-serier, hänga med kompisar och förhoppningsvis åka lite slalom. Just nu är jag djupt begraven i Beautiful Chaos, och är lite besviken på de första 300 sidorna. Den är bra, men det har inte hänt jätte mycket ännu. Hoppas på att den blir bättre!
 
Annars så ser ni på bilden ovan några böcker jag tänkt läsa inom en snar framtid. Förhoppningsvis hinner jag avsluta några av dem under lovet! Om Beautiful Chaos slutar bra så kommer jag kanske börja i Beautiful Redemption på en gång. The Diviners har jag redan läst ca 150 sidor i och jag gillar den än så länge! Grave Mercy har stått i hyllan alldeles för länge, och likaså Finnikin of the Rock (som jag börjat i och gillar, så vet inte varför jag inte läst klart den). The Raven Boys ser jag mycket fram emot och likaså A Storm of Swords (såg den nya trailern till säsong 3 och aaaahhh!!!). Ska även fortsätta min omläsning av Systrar i Jeans så att jag sedan kan börja i Sisterhood Everlasting. Och så har vi även The Great Gatsby som jag börjat i och är helt okej än så länge!
 
Hoppas ni har/har haft ett bra sportlov! Om det är någon av böckerna ni vill att jag ska prioritera så är det bara att säga till!

lördag 23 februari 2013

Scarlet - Marissa Meyer

Titel: Scarlet
Författare: Marissa Meyer
Antal sidor: 452
Serie: The Lunar Chronicles #2
Förlag: Puffin
Utgivningsdatum: 5:e februari 2013

This is not the fairytale you remember.

But it’s one you won’t forget.


Scarlet Benoit’s grandmother is missing. The police have closed her case. The only person Scarlet can turn to is Wolf, a street fighter she does not trust, but they are drawn to each other.

Meanwhile, in New Beijing, Cinder will become the Commonwealth’s most wanted fugitive – when she breaks out of prison to stay one step ahead of vicious Queen Levana.

As Scarlet and Wolf expose one mystery, they encounter Cinder and a new one unravels. Together they must challenge the evil queen, who will stop at nothing to make Prince Kai her husband, her king, her prisoner . . .


Scarlet började mycket bra. Jag hade sett väldigt mycket fram emot att få börja läsa boken, och till en början överträffade den alla mina förväntningar. Jag älskar den alternativa framtiden Meyer har byggt upp, och älskade även att få återse Cinder och Kai (ja, jag kan möjligen ha swoonat lite varje gång Kai dök upp).

Vi introcerades även för några nya karaktärer, den viktigaste av dem Scarlet, vilket man kanske kan ana på bokens titel, haha. Jag gillade Scarlets kapitel väldigt mycket till att börja med, men någonstans under mitten av boken så började jag tycka att de blev en aning tråkiga och sega. Jag började tycka mindre och mindre om hennes karaktär. Hon kunde i mina ögon bli en aning gnällig och självisk, vilket inte är två drag jag uppskattar. Sedan har vi även Wolf, som jag inte heller är så där jätte förtjust i, och kanske aldrig var. Och jag varnar för väldigt mycket insta-love.

Men till en karaktär jag gillade mycket: Thorne! Jag älskade hans och Cinders dialoger, och de fick mig att skratta högt vid ett flertal tillfällen. Något annat jag uppskattade var även det faktum att Meyer byggde upp en fin relation mellan Cinder och Thorne som inte var romantisk på något sätt. Tack! Jag gillar verkligen när författare gör så att hennes huvudkaraktär kan träffa en pojke som hon gillar men inte på något sätt behöver vara romantiskt intresserad i.

Det här kanske kommer låta klyshigt, men jag vill verkligen att Cinder och Kai ska leva lycka i alla sina dagar! Haha. Men det kommer de, va? Meyer har trots allt gjort om en saga, och då slutade den ju bra? Ja, vi får hoppas på det i alla fall. För jag bara älskar de två tillsammans av någon anledning.

Så, handlingen i boken. Jag gillade den otroligt mycket i början, älskade den till och med. Kanske att jag hade gett boken så mycket som en femma om de hållit i sig ända till slutet. Men jag tyckte tyvärr att Scarlets kapitel blev rätt tråkiga någonstans i mitten, och likaså hennes karaktär. Men Cinder gillade jag hela boken igenom. Likaså Thorne. Scarlet var en mycket bra bok, och just nu ser jag väldigt mycket fram emot tredje boken! Meyer byggde upp för en lovande fortsättning, och jag vill verkligen veta vad som kommer hända härnäst!

Favorit citat:
“I don’t see that her being cyborg is relevant.” 

"I am Captain Carswell Thorne, the owner of this fine ship, and I will not stand to have her insulted in my presence!"


Betyg: 4/5

tisdag 19 februari 2013

Through the Ever Night - Veronica Rossi

Titel: Through the Ever Night
Författare: Veronica Rossi
Antal sidor: 341
Serie: Under the Never Sky #2
Förlag: HarperCollins
Utgivningsdatum: 8:e januari 2013

It's been months since Aria last saw Perry. Months since Perry was named Blood Lord of the Tides, and Aria was charged with an impossible mission. Now, finally, they are about to be reunited. But their reunion is far from perfect. The Tides don't take kindly to Aria, a former Dweller. And with the worsening Aether storms threatening the tribe's precarious existence, Aria begins to fear that leaving Perry behind might be the only way to save them both.

Threatened by false friends, hidden enemies, and powerful temptations, Aria and Perry wonder, Can their love survive through the ever night?

In this second book in her spellbinding Under the Never Sky trilogy, Veronica Rossi combines fantasy and dystopian elements to create a captivating love story as perilous as it is unforgettable.


Efter att ha avslutat Under the Never Sky för ca ett år sedan så var jag lite osäker på om jag skulle fortsätta med serien eller inte, men jag kan nu säga att jag är glad över att jag gjorde det! Jag gillade Through the Ever Night mer än dess föregångare. Men får jag bara fråga lite snabbt om killen på omslaget ska föreställa vara Perry? Haha, tycker modellen ser ut som en yngre version av Matthew Mcconaughey. Med andra ord inte alls min bild av Perry. Men nog om det, dags att prata om innehållet!

Jag tyckte första halvan av boken var riktigt bra! Inte nödvändigtvis för att det hände så där jätte mycket, utan mer för att jag verkligen gillade att komma tillbaka till karaktärerna och världen. Jag har fortfarande lite svårt att förstå mig på exakt hur världen är och ser ut. Vart kom de där stormarna ifrån egentligen? Bara kom de utan någon anledning? Hm. Kanske får vi mer svar i nästa bok? Hoppas på det i alla fall!

Jag gillar både Aria, Perry och Roar. Gillar verkligen Aria och Perry som ett par också! De är så söta tillsammans på något sätt? Min favorit av dessa tre måste dock nog vara Perry. I första boken vill jag minnas att jag gillade Roar bäst, men jag vet inte, jag tyckte lite mindre om honom fram emot slutet. Jag kan inte riktigt säga varför, då det skulle bli en liten spoiler.

Slutet var bra och spännande, även om jag hoppats på lite mer. Men jag tycker det ska bli spännande att se vad som kommer hända i nästa bok. Vad är The Still Blue egentligen? Är så otroligt förväntansfull på att äntligen få se stället som det pratats om så mycket! Måste bara nämna också en sak som inte har med The Still Blue att göra ... jag var inte förberedd på att den där personen skulle dö (ni som läst boken borde förstå vem jag menar).

Jag kan säga så här att jag tycker Through the Ever Night är en bra och underhållande bok, men jag började tröttna en aning fram emot slutet. Och det är tyvärr ingen bok som kommer stanna med mig under en längre tid. Men den är som sagt underhållande och jag kommer att läsa den sista boken i serien, då jag verkligen vill veta hur allt kommer sluta!

Favorit citat:
“A good dream was something you clung to until the last moment before waking.”

Betyg: 3.5/5

lördag 16 februari 2013

10 böcker som får tårarna att rinna



10. Shadow Kiss - Richelle Mead
Shadow Kiss. Slutet. Ni som läst den förstår. Första gången jag läste boken satt jag i chock, trots att jag blivit spoilad om vad som skulle hända. 

“You will lose what you value most, so treasure it while you can.”


9. Chasing Brooklyn - Lisa Schroeder
Något med den här boken bara rörde vid mitt hjärta och fick tårarna att rinna vid flera tillfällen. Så sorgligt, men samtidigt fint. Måste läsas om snart. 

“Another long run, hoping to put distance between me and everything else. The farther, the better. Only problem is, the distance is just temporary, because no matter how far I go, I always have to come back.” 



8. Out of Sight, Out of Time - Ally Carter
Cammie. Hennes pappa. Zach. Allt med den här dumma boken är så sorgligt, men ändå så otroligt bra. Den krossar mitt hjärta. 


“I’m not crazy,” I whispered.

“I know.”



7. Jellicoe Road - Melina Marchetta
Vill ni ha en historia som får era hjärtan att vrida sig, och gör det svårt att andas mellan tårarna? Då är Jellicoe Road något för dig kan jag säga. Men den är inte bara sorglig, och det var inte endast därför jag grät. Nej, det är för att den också är så otroligt vacker. 

“When it was over, she gathered him in her arms. And told him the terrible irony of her life.
That she had wanted to be dead all those years while her brother had been alive. That had been her sin.
And this was her penance.
Wanting to live when everyone else seemed dead.” 



6. The Sky is Everywhere - Jandy Nelson
Jag hade inte förväntat mig någonting då jag började läsa den här boken, men jag fick så mycket tillbaka. Det är en historia om saknaden efter en syster, om en mor som försvann och en familj trasig av sorg. Och det är så otroligt fint och sorgligt och tårarna ville inte sluta rinna på sina ställen.

“My sister will die over and over again for the rest of my life. Grief is forever. It doesn't go away; it becomes a part of you, step for step, breath for breath. I will never stop grieving Bailey because I will never stop loving her. That's just how it is. Grief and love are conjoined, you don't get one without the other. All I can do is love her, and love the world, emulate her by living with daring and spirit and joy.” 



5. The Mark of Athena - Rick Riordan
SLUTET. Alltså jag kan inte ens. Jag kan inte med den här serien och Rick Riordans böcker längre. Gillar han att se mig lida? Gillar han att plåga sina karaktärer? Smärtan, alltså.

“We're staying together," he promised. "You're not getting away from me. Never again.” 



4. The Hunger Games - Suzanne Collins
Hemskare berättelse får man leta efter. Hjälp, ja. Tror att jag snart har läst boken 10 gånger, och den tappar liksom aldrig greppet om mig. Jag gråter alltid när Katniss sjunger till Rue. Och vid The Reaping. Varenda gång. Och sedan vid flera andra tillfällen också bara för att allt är så hemskt och förfärligt. 

“Deep in the meadow, hidden far away
A cloak of leaves, a moonbeam ray
Forget your woes and let your troubles lay
And when it's morning again, they'll wash away
Here it's safe, here it's warm
Here the daisies guard you from every harm
Here your dreams are sweet and tomorrow brings them true
Here is the place where I love you.”



3. Boktjuven - Markus Zusak
Jag var aldrig mentalt förberedd på slutet. Chocken. Bedrövelsen. Sorgen. Den här boken är så hemsk, men samtidigt det vackraste jag någonsin läst. 

“It kills me sometimes, how people die.” 



2. Arvtagaren - Christopher Paolini
De sista 100 sidorna var en tårfest. Fast egentligen kanske man inte kan kalla det för en fest, snarare ren och skär bedrövelse. Jag tror att jag grät mest för att det snart var över. Och jag var inte redo att släppa taget om serien. Jag tror fortfarande inte att jag är helt redo för att släppa taget om Eragon och Saphira - äventyren de tog med mig på, och sättet de gjorde min barndom magisk. Nu låter jag kanske lite dramatisk, men jag lovar att det är sant till hundra procent.

“On the beach, Roran stood alone, watching them go. Then he threw back his head and uttered a long, aching cry, and the night echoed with the sound of his loss.” 



1. Harry Potter and the Deathly Hallows - J.K. Rowling
Egentligen skulle man kunna räkna med hela serien här. Jag har gråtit till varenda bok i serien, och det är inte alltid för att det är sorgligt, det är för att jag älskar böckerna så otroligt mycket och vet typ inte vad jag skulle göra utan dem. Men Deathly Hallows måste vara den jag gråtit mest till. Folk dör, det är eländigt, de är inte på Hogwarts, men framför allt för att det tog slut. Harry Potter tog slut. Jag stängde boken och det fanns liksom inget mer att läsa. Åh, herregud, nu gör jag mig själv ledsen igen. Det kommer aldrig mer komma någon mer Harry Potter bok, aldrig något mer äventyr. Men på något konstigt sätt är det okej också. Serien slutade där den skulle. Harrys historia är berättad och visst var den helt fantastisk och magisk?

“Finally, the truth. Lying with his face pressed into the dusty carpet of the office where he had once thought he was learning the secrets of victory, Harry understood at last that he was not supposed to survive.” 

“You'll stay with me?'
Until the very end,' said James.” 

onsdag 13 februari 2013

Beautiful Darkness - Kami Garcia & Margaret Stohl

Titel: Beautiful Darkness
Författare: Kami Garcia & Margaret Stohl
Antal sidor: 503
Serie: The Caster Chronicles #2
Förlag: Little, Brown and Company
Utgivningsdatum: 12:e oktober 2010

Ethan Wate used to think of Gatlin, the small Southern town he had always called home, as a place where nothing ever changed. Then he met mysterious newcomer Lena Duchannes, who revealed a secret world that had been hidden in plain sight all along. A Gatlin that harbored ancient secrets beneath its moss-covered oaks and cracked sidewalks. A Gatlin where a curse has marked Lena's family of powerful Supernaturals for generations. A Gatlin where impossible, magical, life-altering events happen.

Sometimes life-ending.

Together they can face anything Gatlin throws at them, but after suffering a tragic loss, Lena starts to pull away, keeping secrets that test their relationship. And now that Ethan's eyes have been opened to the darker side of Gatlin, there's no going back. Haunted by strange visions only he can see, Ethan is pulled deeper into his town's tangled history and finds himself caught up in the dangerous network of underground passageways endlessly crisscrossing the South, where nothing is as it seems.


Det är väll ändå rätt så passande att jag lägger upp denna recension den dag då första boken av premiär som film, va? Jag har sett trailern och den ser lovande ut! Det enda jag inte riktigt gillar är han som spelar Ethan, men kanske ändras min åsikt efter att ha sett filmen? Vi får hoppas på det i alla fall! Ska försöka gå och se filmen så snart som möjligt, och är jäääätte taggad!

Men hur som helst. Till boken. Precis som med första boken i serien så lästa jag dryga hundra sidor innan jag lade boken åt sidan ett tag. Jag fann början av Beautiful Darkness (precis som med första boken) rätt så ointressant. Här blev jag arg på Lena och det faktum att det kändes som att det skulle bli en typisk andra bok i serien där "tjejen-och-killen-levde-lyckliga-i-alla-sina-dagar-i-första-boken-för-att-sedan-göra-slut-i-andra". Vilket det blev, på många sätt och vis. Lena var tyngd av sorg och skuldmedvetenhet, vilket jag förstår, men jag ville ändå bara ruska om henne och få henne att förstå vilka dåliga val hon gjorde. 

Men om man ska bortse från relationsdramat hur var boken då? VÄLDIGT, VÄLDIGT BRA. Jag bara älskar  alla Casters och historien Garcia och Stohl har byggt upp. Jag kan inte riktigt sätta fingret på exakt vad det är som jag älskar så mycket, men något speciellt har böckerna helt klart! Jag bara älskar Ethan, Link och Ridley! Ridley fick otroligt mycket bra karaktärsutveckling i den här boken, och hon har kanske övergått till att vara min favorit i serien. Bara jag som vill att hon och Link ska bli tillsammans, typ, otroligt mycket?

Jag ska inte ljuga, jag grät nästan av lycka vid ett tillfälle, haha. Varför är en väldigt stor spoiler som ni får markera för att läsa: NÄR MACON KOM TILLBAKA. BOO-JAAAH!! Något annat jag älskar med böckerna är att det finns många bra tvister. Jag gillar verkligen Ethans tillbaka blickar och flera gånger under bokens gång fick jag massa ah-ha uppenbarelser. Sådant gillas!

Just nu vill jag mer än något annat klicka hem Beautiful Chaos. Men jag försöker hålla mig i skinnet lite och inte göra det förrän till slutet av månaden. Jag har nämligen gjort en deal med mig själv som säger att om jag har något kvar av mitt studiebidrag i slutet av månaden så kan jag köpa böcker för de pengarna, haha. Vi får se om jag lyckas hålla det. Men jag är hur som helst otroligt taggad inför den tredje boken! Särskilt som jag har hört att det ska vara den bästa i serien! Åååhh, hur ska jag kunna leva normalt innan jag får läsa den??

Favorit citat: 
“I didn't want to choose one world. I wanted to be part of both. I didn't want to see only one side of the sky. I wanted to see it all.” 

“Look at me, Ethan. Am I Dark, or am I Light?"
I looked at her, and I knew what she was. The girl I loved. The girl I would always love.” 

Rekommenderar till:
Dig som vill ha en bok med ett bra och intressant koncept, och som inte har något emot romantik i böcker.


Betyg: 4.5/5

Update: Alltså åh, känner mig som en usel människa. Jag glömde markera spoiler delen! MEN det är fixat nu! (Förlåt tusen gånger om, om jag råkade spoila någon. 

söndag 10 februari 2013

Boundless - Cynthia Hand

Titel: Boundless
Författare: Cynthia Hand
Antal sidor: 438
Serie: Unearthly #3
Förlag: HarperTeen
Utgivningsdatum: 22:a januari 2013

The past few years have held more surprises than part-angel Clara Gardner could ever have anticipated. Yet from the dizzying highs of first love, to the agonizing low of losing someone close to her, the one thing she can no longer deny is that she was never meant to live a normal life.

Since discovering the special role she plays among the other angel-bloods, Clara has been determined to protect Tucker Avery from the evil that follows her . . . even if it means breaking both their hearts. Leaving town seems like the best option, so she’s headed back to California - and so is Christian Prescott, the irresistible boy from the vision that started her on this journey in the first place.

As Clara makes her way in a world that is frighteningly new, she discovers that the fallen angel who attacked her is watching her every move. And he’s not the only one. . . . With the battle against the Black Wings looming, Clara knows she must finally fulfill her destiny. But it won’t come without sacrifices and betrayal.

In the riveting finale of the Unearthly series, Clara must decide her fate once and for all.


En serie jag tyckt mycket om är över, och det är lite sorgligt, det är det. Jag har kommit att bry mig om Clara, Tucker, Jeffrey, och även Christian och Angela i en viss mängd. Om jag inte har helt fel så är detta den första serie om änglar som jag avslutat. (Vi har ju i för sig Maximum Ride, men de är ju inte riktigt änglar). Och trots att just änglar aldrig varit mitt favoritväsen så tyckte jag att det funkade väldigt bra i den här serien.

Boken börjar med att Clara börjar på college ... långt bort ifrån Tucker. Och detta är något jag ogillade med boken. Inte just att Clara började på college, utan att vi fick se så lite av Tucker. Boken gav inte rum för någon karaktärsutveckling från hans sida, vilket är något jag alltid uppskattar så här i sista boken av en serie. Och han har alltid varit min favoritkaraktär i serien, men i Boundless fick vi bara korta scener med honom. 

Jag tycker hela saken med "purpose" faktiskt är fin, på ett sätt. Gud ger dem uppgifter för att rädda andra, men de har samtidigt kraften att bestämma över sitt eget öde. Boundless var mer religiös på många sätt än de tidigare delarna var, om jag inte har helt fel. Jag vet många som inte gillar när böcker blir för religiösa, men jag är en sådan som gillar det riktigt mycket om det skrivs på rätt sätt, vilket jag helt klart tyckte att det gjordes här! 

Det finns så mycket jag vill säga om boken, men jag känner att jag inte riktigt får fram rätt ord. Men låt oss prata om karaktärerna lite, kanske? Clara gillade jag. Christian var också helt okej antar jag, även om jag aldrig riktigt känt någon jätte stark connection till honom. Angela ... ja, vad ska jag egentligen säga om dig? ("The seventh is ours.") Jag gillade den meningen, det kändes så mäktig på något vis. Men hennes historia i boken tog helt klart en oväntad tvist. Och så har vi Jeffrey som är sorgsen och bortkommen, vilket gör honom jobbig och rebellisk. Men jag förstår honom också. På senare tiden har jag lärt mig att först försöka sympatisera med karaktärer som beter sig dumt.

Jag börjar känna mig lite sorgsen som jag skriver det här. Eller rättare sagt väldigt sorgsen. Jag kommer sakna dem. Ja, hjälp. Jag älskar också Claras pappa, vilket jag inte nämnt ännu. Och Sam. (Kallar honom så för att jag inte kommer ihåg hur man stavar hans namn, haha). Men det är konstigt för jag kände ingen sympati för honom innan Boundless, men nu så. Stackare. 

Boundless var inte den perfekta sista boken i en serie. Jag är osäker, men jag skulle tro att Unearthly fortfarande är min favorit i serien. Men Boundless var ändå en bra bok. Och epilogen. Den var cheesy, men äh, vem lurar jag? Jag älskar cheesy epiloger! Haha. 

Jag hade hoppats på att få lite mer svar. Som exempel (spoiler för första boken): Varför var Jeffreys purpose i första boken att starta en skogsbrand? Eller fick vi svar på det, och det bara är jag som missat något? Innan jag glömmer det så måste jag bara nämna vilket mitt favoritkapitel i boken var. Markera för att se spoiler: NÄR CLARA TRÄFFADE SIN MAMMA. Alltså, åh. Så fint kapitel. Flera bitar föll bara på plats och jag känner nu för att läsa om båda första böckerna för att se hur hon reagerade i vissa situationer, och då veta att det var för att hon redan pratat med Clara. Så fint och genialiskt från Hands sida. Måste också ta upp en till sak när jag ändå pratar spoilers. Tuckers död. JAG BLEV RÄDD. Jag trodde visserligen inte att Hand skulle döda honom, men sedan när de bara "hans hjärta har slutat slå" så satt jag ändå och bet på naglarna, haha. Men han överlevde! Slutet var väldigt "happily ever after", men jag gillade det och Clara förtjänade det tusen gånger om. Slut på spoiler. 

Så där. Det känns som att jag har jätte mycket mer att säga, men någonstans måste jag avsluta recensionen, även om jag egentligen inte vill. Det känns bara som ännu en bekräftelse på att serien faktiskt är över, haha. Men Unearthly är en bra serie! Jag rekommenderar den varmt, även om jag hade några småproblem med Boundless så kan jag ändå se att det var nödvändigt för berättelsen. 

Betyg: 4/5

lördag 9 februari 2013

The Reckoning - Kelley Armstrong

Titel: The Reckoning
Författare: Kelley Armstrong
Antal sidor: 391
Serie: The Darkest Powers #3
Utgivningsdatum: 6:e april 2010

Chloe Saunders is fifteen and would love to be normal. Unfortunately, Chloe happens to be a genetically engineered necromancer who can raise the dead without even trying. She and her equally gifted (or should that be 'cursed'?) friends are now running for their lives from the evil corporation that created them.

As if that's not enough, Chloe is struggling with her feelings for Simon, a sweet-tempered sorcerer, and his brother Derek, a not so sweet-tempered werewolf. And she has a horrible feeling she's leaning towards the werewolf...

Definitely not normal.


Ännu en serie är avslutad, men för ovanlighetens skull så kände jag ingen separationsångest. Jag vet inte, men när jag stängde boken och det var över så gjorde det mig inte så mycket. Det har varit en bra och hyfsat underhållande serie, men inte så mycket mer så här när allt kommer omkring. Jag kommer inte riktigt att sakna karaktärerna, även om det verkligen inte var något fel på dem. Kanske brydde jag mig inte tillräckligt mycket om dem?

Handlingen stod rätt så stilla i boken, enligt mig. Så här när jag tänker efter så hände det egentligen inte så där jätte mycket. Jag börjar till och med redan glömma bort lite av vad som egentligen hände. Något jag kände igen sedan tidigare böcker, då jag ibland hade lite problem med att komma ihåg vilka alla mindre karaktärer var.

Men trots att det inte hände jätte mycket hela tiden så är boken ändå underhållande. Jag tyckte nog egentligen aldrig att boken blev tråkig. Jag gillade speciellt scenen då Derek och Chloe var ute i skogen, om någon vet vilken scen jag menar? Där blev det i alla fall riktigt spännande! Jag gillar dessutom Chloe som huvudkaraktär rätt så mycket. Hon har en bra röst som jag gillar att följa! Derek gillar jag också. De övriga karaktärerna är i mina ögon mest okej.

Slutet boken fick var helt okej, men inte så mycket mer. Det var inte lika bra som jag hade hoppats på, men som sagt, ändå helt okej. Men ingen av böckerna i serien fick någonsin den där wow-känslan. Så här i efterhand tycker jag att serien är bra, men egentligen inget man måste läsa. Det är böcker jag hade kunnat klara mig utan, men som ändå var som sagt hyfsat underhållande när man väl läste dem!

Betyg: 3/5

fredag 8 februari 2013

Perfect Scoundrels - Ally Carter

Titel: Perfect Scoundrels
Författare: Ally Carter
Antal sidor: 352
Serie: Heist Society #3
Förlag: Orchard
Utgivningsdatum: 5:e januari 2013

Katarina Bishop and W.W. Hale the fifth were born to lead completely different lives: Kat comes from a long, proud line of loveable criminal masterminds, while Hale is the scion of one of the most seemingly perfect dynasties in the world. If their families have one thing in common, it’s that they both know how to stay under the radar while getting—or stealing—whatever they want.

No matter the risk, the Bishops can always be counted on, but in Hale’s family, all bets are off when money is on the line. When Hale unexpectedly inherits his grandmother’s billion dollar corporation, he quickly learns that there’s no place for Kat and their old heists in his new role. But Kat won’t let him go that easily, especially after she gets tipped off that his grandmother’s will might have been altered in an elaborate con to steal the company’s fortune. So instead of being the heir—this time, Hale might be the mark. 

Forced to keep a level head as she and her crew fight for one of their own, Kat comes up with an ambitious and far-reaching plan that only the Bishop family would dare attempt. To pull it off, Kat is prepared to do the impossible, but first, she has to decide if she’s willing to save her boyfriend’s company if it means losing the boy.



Heist Society! Ally Carter! TJUVAR! Allt detta är så otroligt älskvärt att jag inte vet vad jag ska göra. Perfect Scoundrels var för mig en av årets mest efterlängtade böcker, allt på grund av redan nämnda anledningar. På något vis tycks allt som Ally Carter vidrör bli till guld, i alla fall i mina ögon. Och tredje Heist Society boken var inget undantag! (Måste bara nämna att framsidan på min version av boken säger: "Danger. Glamour. Fun. Everything a girl needs!" Haha, alltså, NEJ.)

På något fånigt men ändå underbart sätt, så kändes det lite som att komma hem då jag öppnade Perfect Scoundrels och fick återvända till Kat, hennes vänner och släkt. Jag vet inte om jag redan har sagt det men jag älskar Kats familj. Så otroligt, otroligt mycket. Uncle Eddie, Bobby, Hamish, Angus, Gabrielle ... ALLA. Och självklart Simon. Varför kan inte min familj vara coola och helt otroliga tjuvar? Haha, känn er inte alls obekväma över det faktum att jag påstår mig vilja vara en tjuv. 

Tredje Heist boken var på många sätt Hales bok. Hans karaktär fick ett större djup som vi inte sett förut då vi faktiskt fick veta saker om hans familj och bakgrund. Det var minst sagt intressant (och också lite sorgligt) att få besöka hans familj och träffa hans (hemska) föräldrar. Mitt hjärta blöder lite för den pojken, även om jag ibland ville skaka om honom rätt så rejält i boken. Ibland ville jag bara ropa åt honom att rycka upp sig, samtidigt som jag förstod att han var tyngd av sorg. (“The window can be fixed, Katerina. I'm far more concerned about him.”)

Historien flyter på bra och som vanligt blir det aldrig en tråkig stund. Alla böcker jag läst av Ally har varit riktiga bladvändare, som det på något vis inte går att slita sig ifrån hur mycket man än försöker. Jag kan helt enkelt inte få någon ro innan jag läst ut böckerna, och det finns liksom inget jag hellre vill göra än att ligga ner och läsa dem. Jag älskar när det är så. Älskar när man hittar sådana böcker och serier.

Kan ni föreställa er hur bra Heist Society skulle göra sig som film? För det kan jag!! Aaahh. Tänk er så briljant den filmen skulle bli! Snälla snälla snälla något filmbolag? Det skulle typ bli en dröm som gick i uppfyllelse, haha. (Leviathan delar för de som är intresserade första platsen över böcker jag vill se som film. Kanske borde skriva ett inlägg om detta? Hm.)

Vi introducerades för många nya intressanta karaktärer i boken, några vilket jag hoppas kommer återvända i framtida böcker. Ally har nämligen sagt att det kommer fler böcker om Disney Hyperion ger henne tillåtelse! Så jag sitter och väntar. Men känn ingen press Ally Carter! Jag kommer bara sitta här med mina ögon öppna ... utan att sova ... tills nästa bok kommer. Och skratta lite hysteriskt.

Betyg: 4.5/5

tisdag 5 februari 2013

Looking for Alaska - John Green

Titel: Looking for Alaska
Författare: John Green
Antal sidor: 231
Serie: -
Förlag: Speak
Utgivningsdatum: 1:a januari 2005

Before. Miles "Pudge" Halter's whole existence has been one big nonevent, and his obsession with famous last words has only made him crave the "Great Perhaps" (François Rabelais, poet) even more. Then he heads off to the sometimes crazy, possibly unstable, and anything-but-boring world of Culver Creek Boarding School, and his life becomes the opposite of safe. Because down the hall is Alaska Young. The gorgeous, clever, funny, sexy, self-destructive, screwed-up, and utterly fascinating Alaska Young, who is an event unto herself. She pulls Pudge into her world, launches him into the Great Perhaps, and steals his heart.

After. Nothing is ever the same.


Looking for Alaska är den tredje boken jag läst av John Green ... och vid det här laget tror jag nog att jag kan säga att han och jag inte riktigt kommer överens. Jag vet inte vad det är, men jag tycks inte kunna tycka om hans böcker lika mycket som alla andra. Vad är det jag missar? Vad är det som gör att alla tycker Looking for Alaska är så underbart bra?

Jag visste inte riktigt vad jag hade att förvänta mig då jag började läsa boken. Något speciellt så som alla tycks älska den, kanske. Men saken är den att jag aldrig tyckte att boken var så jätte speciell. Jag tror inte att jag rörde så mycket som en min då jag läste den, vilket många av er kanske uppfattar som konstigt. För det är en tung bok - den är sorglig. Men jag kunde inte riktigt känna det.

Karaktärerna i boken är helt okej. Alaska var nog den jag fann mest intressant. Mycket för att Green hela tiden fick en att undra vad som egentligen stod till med henne. Och då man läser titeln så inser man säkert att något kommer att hända henne. Men jag vet inte, hon kunde även vara rätt så irriterande.

Jag hoppas jag inte får massa hat från er som älskar John Green då jag säger att jag mest tyckte den här boken var okej. Men inte så mycket mer. Jag såg inte riktigt vad som var så övernaturligt bra med den. Men det är väll okej det med. Vi har trots allt alla olika smaker.

Betyg: 2.5/5

söndag 3 februari 2013

Tävlingsvinst, anlända böcker och lite annat




Tänk att böcker alltid har som vana att hitta hit. JAG VET INTE VART DE KOMMER IFRÅN. Hehe.

Magikerna vann jag hos Tonårsboken (tack tack!), och jag ser mycket fram emot att läsa den. Through the Ever Night fick jag av snälla Jennifer som hade två exemplar hemma. Tack återigen! Tycker alla ska titta in på hennes blogg (det är en av mina favoriter!).

Och sedan så har även alla de böcker jag beställde för ett par veckor sedan kommit (förutom Scarlet av Marissa Meyer som inte har släppts ännu). Alla är med på den andra bilden förutom Fallen Kingdoms som jag har i min lägenhet. Nu har jag allt mycket att läsa! (Som vanligt, haha).

För tillfället har jag mitt bokmärke i Boundless, och jag gillar den än så länge. Vill inte att serien ska ta slut, men ändå så måste jag få veta vad som händer. Om jag inte hade andra planer i eftermiddag så skulle jag lägga mig ner och sträckläsa.

Hoppas allt är bra med er! Ett stort tack till alla nya prenumeranter som hittat till min blogg också! Har läst ut en del böcker så ni kan se fram emot några recensioner under veckan som kommer!

fredag 1 februari 2013

Månadsresumé januari 2013

Lästa böcker:
A Clash of Kings - George R.R. Martin
Rubinröd - Kerstin Gier
Deity - Jennifer L. Armentrout
Poison Study - Maria V. Snyder
Entwined - Heather Dixon
Looking for Alaska - John Green
De Två Tornen - J.R.R. Tolkien
Splintered - A.G. Howard
The Reckoning - Kelley Armstrong



Bästa böckerna:
Ja, vad kan man säga? Detta var verkligen månaden för high fantasy.

Föll mig inte i smaken:


Antal lästa sidor:
3852. På ett ungefär. Räknar ju bara med de böcker jag faktiskt läst ut.

Sammanfattning av månaden:
Det fanns rätt så många böcker som var ... okej, men inte så mycket mer den här månaden. Lite mellanmjölks böcker. (Bara jag som använder det uttrycket förresten? Hah.) De tjocka fantasy böcker hann jag ju även läsa någonstans på vägen, och jag gillade dem båda väldigt mycket! Fast A Clash of Kings drog längsta strået. Men allt som allt är jag helt okej nöjd med månaden. Hoppas väll dock på några fler böcker som sticker ut nu i februari!

Planering för nästa månad:
Jadu. Vet inte om jag ska fortsätta med den här punkten, men äh, haha. Några böcker jag är nästan 99% säker på att jag kommer läsa är Perfect Scoundrels av Ally Carter, Boundless av Cynthia Hand, Scarlet av Marissa Meyer och Konungens Återkomst av J.R.R. Tolkien! Sedan skulle jag även tro att jag börjar läsa i Les Misérables. (Såg filmen och den var så sjuuukt bra. Alltså åh.)

Favorit musik under månaden:




Bästa filmerna:
 Numera två av mina favoritfilmer någonsin. Åh, vad jag älskar dem.