torsdag 29 januari 2015

Tv-serier: Mina favoriter!

Precis som de flesta bokälskare så älskar jag även tv-serier. Listan på mina favorit tv-serier kan pendla lite fram och tillbaka, men här har jag fått ihop en lista över de elva serier som jag älskar mest just nu!
 
Friends
Jag bara måste börja den här listan med Friends. För hur kan man inte älska Friends? Jag har sett varje avsnitt säkert fem gånger och tröttnar ändå aldrig på serien. Antagligen den bästa serien någonsin!
 
 
Avatar: The Last Airbender/The Legend of Korra
Så. Sjukt. Bra. Älskade A:TLA redan när jag var liten och den gick på Nickelodeon, och har sedan dess sett om den ett antal gånger. Den är rolig, episkt, har fantastiska karaktärer ... listan kan göras hur lång som helst! Sedan kom även The Legend of Korra för några år sedan, som även den (trots sina upp och nedgångar), är sjukt bra!
 
 
Merlin
Meeeerlin. Har fortfarande så sjukt mycket feels från det sista avsnittet och har lovat mig själv att aldrig se om det (vilket jag har lyckats hålla än så länge). Den här serien är full med magi, vänskap, och kärlek. Lite småfånig ibland, men på ett charmigt sätt. Jag älskar den!
 
 
Outlander
En rätt så ny favorit, då serien har premiär förra året. Jag såg de första två avsnitten av serien och bestämde mig sedan för att läsa boken innan jag såg vidare. Tyckte boken var bra, men kanske inte tillräckligt bra för att fortsätta med då det finns sjukt många böcker och alla är sjukt tjocka. Men kommer helt klart att fortsätta med tv-serien!
 
 
The Walking Dead
Även det här är en serie jag började se förra året, och att säga att den är beroende framkallande är väll en underdrift. Lite frustrerande på sina ställen, men ändå så sjukt bra! Och snart börjar andra delen av säsong 5!! IIIIHHH!
 
 
Fullmetal Alchemist: Brotherhood
Jag tror det här är den serie som har gett mig allra mest feels. Men alla karaktärer är bara så fantastiska och man vill deras bästa så otroligt mycket. Det är svårt att förklara, så bara se den ... okej? Innan jag såg FMA så trodde jag inte heller att anime var min grej, men efter att ha sett serien så tvivlar jag på att det finns någon som inte skulle älska anime. Haha.
 
 
Orphan Black
Sjukt sjukt sjukt bra!! Orphan Black är en sådan serie som är briljant redan från start, och ser du första avsnittet så kan jag nästan lova att du är fast sen. Den här serien förtjänar så mycket mer uppmärksamhet än vad den får! SE DEN!
 
 
The 100
En serie jag började se för bara några veckor sedan, men jag är helt klart lite smått beroende. Har sett säsong 1 och älskade den, så hoppas nu bara på att säsong 2 kommer vara lika bra. Serien har helt klart sina brister, men jag kan liksom se förbi dem, för tycker den är så bra och underhållande ändå.
 
 
New Girl
New Girl är full med älskvärda karaktärer och är liksom Friends en serie jag sätter på när jag behöver skratta och bli på bättre humör. Det är verkligen omöjligt att inte brista ut i gapskratt under varje avsnitt! Rekommenderas varmt!!
 
 
Supernatural
Har bara sett de fem första säsongerna och några avsnitt in på säsong 6. Tittade på serien så intensivt när jag var arbetslös i höstas så kände att jag behövde ta en liten paus, haha. Men ska helt klart fortsätta med säsong 6 snart. Även Supernatural är full med feelsy feels (älskade särskilt säsong fyra och fem!), så ni har blivit varnade.
 
 
Game of Thrones
Avslutar min lista med ingen mindre än Game of Thrones! Har ju läst alla böckerna som jag älskar typ över allt annat, och tycker även att tv-serien är sjukt bra. Under de senare säsongerna så har serien inte varit riktigt lika sann mot böckerna, men det gör mig inte sådär jätte mycket. Serien är inte böckerna, vilket alltid är fallet när en bok kommer till skärmen. Det enda jag är lite rädd för är att serien ska börja spoila böckerna, vilket jag verkligen inte vill. Men är hur som helst sjukt taggad på att nästa säsong ska komma ut!
 
Vilka är era favoritserier?

söndag 11 januari 2015

Vad handlar böckerna om?

Jag fick en idé att visa min mamma fem olika bokomslag och så skulle hon sedan bara baserat på omslagen och titeln försöka tolka vad böckerna handlade om, utan att hon hade någon förkunskap om vad någon av böckerna egentligen handlar om. Jag försökte välja välkända böcker som många av er förhoppningsvis har läst!

The Fault in Our Stars
Mamma: The Fault in Our Stars handlar om någon som försöker tyda stjärnor genom horoskop. Det är en grupp människor, tre eller fyra stycken poolare, som är lite obsessed med horoskop och försöker följa horoskopen, men det blir inte som horoskopen säger. Hela boken är fylld med humor och tragedi, så som livet är, oavsett vad stjärnorna säger oss.


A Game of Thrones
Mamma: A Game of Thrones handlar om ett rike där flera stycken kämpar om makten, några är goda och några är onda. Draken är vapnet för den goda makten och de goda segrar! Men man kan ändå se att den goda makten under bokens gång är lidit vissa nederlag, för draken ser ut att sakna några tänder och hans näsborrar är vidgade så som de blir när man är rädd. Samma med hans öron som pekar bakåt, vilket också är ett tecken på att han är rädd. 


Divergent
Mamma: Divergent handlar om en stad där människor lever som vanliga människor. I denna stad finns det några människor som ser ut som vanliga människor, men de är egentligen robotar. De vanliga människorna i staden möter de förklädda robotarna och blir påverkade av dem på ett negativt sätt. Om man är stark nog att stå emot robotarna så blir man då en starkare och godare människa, annars förvandlas man till en mer negativ människa. Ens själ blir kidnappad och kan då manipuleras av robotarna. Ju fler som blir kidnappade desto mörkare blir staden, vilket man ser på himlen som redan är väldigt mörk.


The Final Empire
Mamma: The Final Empire handlar om en stad där det finns en ond makt, och där folket som bor i staden vill ha frihet mot den onda makten. Precis som många människor i dagens samhälle kämpar mot ledare som de inte håller med. Nedre delen på omslaget är lite svårtolkad. Det finns en god kraft i den blåa vågen. Det är den onda makten som sköljs bort i vågen eller så är det de förtryckta människorna som på något sätt får kraft av vågen.


City of Bones
Mamma: City of Bones handlar om New York. Det är en stad av människor och ben, som under bokens gång intas av odödliga människor. Att vara odödlig kan ju verka lockande, men efter ett tag så blir själen trött och man orkar inte längre. Därför behöver man the mortal instruments. De odödliga människorna som kommer till New York blir ett hot mot de dödliga människorna och mot livet i staden. Sedan så blir det en strid mellan de dödliga och odödliga, där de dödliga vinner. Staden av ben vinner över staden av stål, som tillhör de odödliga. Antingen det eller så är det något i stil med Fifty Shades of Grey.

Vad tycker ni? Jag skulle nog säga att hon prickade in The Final Empire bäst. Och skulle inte Divergent vara lite bättre om Veronica Roth slängt in några onda robotar också? Och tänk er om de goda faktiskt kunde vinna någon gång i A Game of Thrones? Har nu också bevis på att det är fler än jag som tycker City of Bones ser ut som en erotisk kärleksroman.

Hoppas ni tyckte om inlägget!

lördag 10 januari 2015

The Hero of Ages - Brandon Sanderson

Titel: The Hero of Ages
Författare: Brandon Sanderson
Serie: Mistborn
Sidor: 724
Utgivningsår: 2010

Who is the Hero of Ages?

To end the Final Empire and restore freedom, Vin killed the Lord Ruler. But as a result, the Deepness---the lethal form of the ubiquitous mists---is back, along with increasingly heavy ashfalls and ever more powerful earthquakes. Humanity appears to be doomed.

Having escaped death at the climax of The Well of Ascension only by becoming a Mistborn himself, Emperor Elend Venture hopes to find clues left behind by the Lord Ruler that will allow him to save the world. Vin is consumed with guilt at having been tricked into releasing the mystic force known as Ruin from the Well. Ruin wants to end the world, and its near omniscience and ability to warp reality make stopping it seem impossible. She can’t even discuss it with Elend lest Ruin learn their plans!

The conclusion of the Mistborn trilogy fulfills all the promise of the first two books. Revelations abound, connections rooted in early chapters of the series click into place, and surprises, as satisfying as they are stunning, blossom like fireworks to dazzle and delight. It all leads up to a finale unmatched for originality and audacity that will leave readers rubbing their eyes in wonder, as if awaking from an amazing dream.


Jag trodde jag visste vad jag gav mig in i efter att ha läst ut första boken The Final Empire. Jag trodde att jag visste mig veta exakt hur allt låg till. Men sanning? Jag hade ingen aning. Mistborn-serien har tagit mig platser som jag som läsare aldrig varit förut och fortsatte att förvåna mig om och om och om igen. För om det är något jag har lärt mig så är det att Sanderson är en mästare på att planera sin handling och att han älskar att överaska oss som läsare. Den här serien följer inga av reglerna som jag är van vid när det kommer till fantasyböcker. Böckerna är enkelt sammanfattat fantastiska och borde komma med ett klistermärke som varnar om att man möjligtvis kommer vilja sälja sin själ till serien. För de är så bra.

Hela serien, och särskilt sista boken, är så fylld med olika tvister så jag vet inte vad. Men det är inga dåliga sådana. Snarare så att när Sanderson avslöjar saker för sina läsare så tänker man "jaaa, men självklart!". För det finns så många ledtrådar genom serien om man bara har ögonen öppna. Jag ser så mycket fram emot att läsa om alla böckerna nu när jag vet hur The Hero of Ages slutade. Det var först i slutet av den här boken som jag började förstå mig på lite hur Sanderson tänkte när det kom till alla tvisterna i sina böcker. Men de är ändå otroligt svåra att lista ut och efter ett tag så får man bara lära sig att hänga med ändå.

En av de saker jag verkligen älskar med serien är att Sanderson tydligt har satt upp regler för hur världen fungerar. Magisystemet (som är typ det coolaste någonsin?), religionerna, folkgrupperna, och de olika varelserna. Inget är lämnat åt slumpen. Allting har en förklaring. Och det är så otroligt viktigt om man bestämmer sig för att skapa en helt egen värld. Man måste ha regler och man måste kunna förklara hur saker blev som de blev. The Final Empire känns inte som en påhittat värld, utan den känns otroligt verklig när man läser böckerna. Något annat världen också har? Den känns helt och hållet unik.

Karaktärerna är välutvecklade. Varje karaktär har utvecklats så mycket från när de först blev introducerade i första boken. Hade någon frågat mig efter första boken så hade jag inte sagt att Vin och Elend var mina favoritkaraktärer, men nu älskar jag dem så mycket så det känns som mitt hjärta ska gå sönder. De har både gått igenom och utvecklats så mycket och jag bara älskar dem.

Jag vet inte vad jag ska säga annat än att alla borde läsa Mistborn! Jag kan lova att ni aldrig har haft en läsupplevelse som liknar något av vad den här serien har att erbjuda. Det är svårt att förklara exakt hur fantastiska böckerna är, vilket är ännu en anledning till att ni borde läsa dem för er själva. Mistborn är numera en av mina favorit fantasyserier tillsammans med A Song of Ice and Fire och The Lumatere Chronicles. SÅ LÄS DEN HÄR SERIEN. Och när ni är färdiga så kan ni komma till mig så att jag kan klappa er på ryggen och skratta ondskefullt. Har vi en deal?

Favoritcitat:
“Well Vin says that there's something behind all this, right? Some evil force of doom or whatever? Well, if I were said force of doom, then I certainly wouldn't have used my powers to turn the land black. It just lacks flair. Red. Now, that would be an interesting color. Think of the possibilities--if the ash were red, the rivers would run like blood. Black is so monotonous that you can forget about it, but red--you'd always be thinking, 'Why, look at that. That hill is red. That evil force of doom trying to destroy me certainly has style.” 

“It sounds to me, young one," Haddek said, "that you are searching for something that cannot be found."
"The truth?" Sazed said.
"No," Haddek replied. "A religion that requires no faith of its believers.” 


Spoilerdelar:
- Sazed var The Hero of Ages!!!! Vill så gärna läsa om serien med den vetskapen! 
- Vin och Elend!! Alltså hur mycket grät ni? De hade kämpat så hårt i så många år och fick sedan aldrig se den nya världen som de kämpat så länge för. Men på något sätt känns det ändå okej. De offrade sina liv för vad de trodde på. Och Sazed hade pratat med dem! Det kändes ännu mer okej när han sa att både Vin och Elend hade funnit ro. 
- Jag trodde att TenSoon skulle använda Kelsiers ben någon mer gång, eftersom han envisades med att ta med dem istället för att lämna dem kvar. Men tydligen inte!
- Älskar älskar älskar hur Spook som alltid var den "minst värdefulla" medlemmen i the crew i slutändan blev ledare i den nya världen. Och älskar hur Ham fick återse sin familj igen! Och det kändes så bittersweet när Spook, Ham och Breeze träffades i slutet av boken. De enda som överlevde för att se den nya världen :( Men är otroligt glad att vi tillslut fick vad jag anser vara ett lyckligt slut.
- Alltså grejen med Vins örhänge! Jag har nästan alltid misstänkt att det är något med örhänget som vi inte riktigt vet, men tanke på att det nämns så otroligt ofta. Och nu när man fick reda på vad det var så känner jag mig otroligt dum som inte listade ut det tidigare! 

Betyg: 5/5

söndag 4 januari 2015

2014: En summering

3 bästa böckerna du läst

3 bästa filmerna du sett

3 bästa tv-serierna du sett
(Andra som är värda att nämna: Supernatural, Teen Wolf, The Legend of Korra, New Girl. Och självklart världens bästa anime Fullmetal Alchemist: Brotherhood.)

3 bästa album du lyssnat på

3 bästa låtarna du lyssnat på
Cecilia and the Satellite - Andrew McMahon
I Wanna Get Better - Bleachers
Kiss Quick - Matt Nathanson

3 bästa citaten
“You're never more alive than in battle."
"Never more dead after," I say. 

Patrick Ness, Monsters of Men

“Words are pale shadows of forgotten names. As names have power, words have power. Words can light fires in the minds of men. Words can wring tears from the hardest hearts.” 
Patrick Rothfuss, The Name of the Wind

“Plenty of humans were monstrous, and plenty of monsters knew how to play at being human.” 
Victoria Schwab, Vicious

________________________________________

Jag måste passa på att tacka alla som läst min blogg under året som gått! Både min bloggning och läsning har gått lite upp och ner, särskilt under de senaste månaderna. Men jag känner att jag är på väg att hitta tillbaka till den Lisa som älskar att både läsa och skriva. Vad 2015 har att erbjuda är omöjligt att säga men jag hoppas att jag skriver många intressanta och roliga blogginlägg och läser många fantastiska böcker. Och självklart att ni vill fortsätta läsa vad jag har att skriva. Tack för att ni finns! Dags för ett nytt år och nya äventyr!

 mot 2015!