söndag 28 augusti 2016

Tv-serie recension: STRANGER THINGS


Vid det här laget har nog de flesta hört talas om Stranger Things. Jag minns att jag var inne på Netflix samma dag som serien släpptes, men tänkte att det nog inte var någonting för mig. SÅ FEL. Den här serien har nu fullständigt tagit över mitt liv. Det är bara åtta avsnitt i första säsongen, så det tog mig bara lite mer än ett dygn att se hela. Om jag inte hade jobbat har jag säkert sett hela på en dag. För det här är en sådan serie där man inte kan sluta förrän man har sett sista avsnittet. Det gör liksom ont i en att inte veta vad som händer. Så självklart är det enda man kan göra att se klart allt på en gång.

Stranger Things utspelar sig på 80-talet. Och mer än så vill jag egentligen inte säga. Jag hade egentligen ingen aning om vad serien skulle handla om när jag startade den, och jag tror det är det bästa sättet att gå in i den. Men jag kan säga att serien verkligen fångade känslan av att faktiskt utspela sig på 80-talet. (Inte för att jag levde på 80-talet men jag kan föreställa mig, haha). Serien tar alla klyschiga karaktärer man kan tänka sig från 80-talsfilmer och gör dem till något mer. De lyckas göra alla dessa stereotypiska karaktärerna till komplexa och unika. Det låter konstigt, men jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det på något annat sätt.

En av de bästa sakerna mer serien är barnen. Serien visar att det funkar att ha barnskådespelare som huvudkaraktärer och att de också kan vara fantastiska skådespelare. Den fångar känslan av att vara i sitt kanske sista år som barn, innan man kliver in i tonårsvärlden. Där lek och äventyr fortfarande är det viktigaste, innan det blir tabu och man förväntas växa upp. Jag fick med en gång känslan av att de hade hämtat inspiration från Stephen Kings novell "The Body", vilket det senare visade sig att de hade gjort också. Skaparna av serien ville till en början göra en remake på en av Kings böcker, men fick ett nej. Så istället skapade de Stranger Things som innehåller många referenser till flera av Kings böcker.

Har du sett serien? Har jag övertalat dig att se den? Se bara till att du har tid att se flera avsnitt i rad när du väl börjar, för du kommer inte vilja sluta. Nu kanske jag hypar serien för mycket? Vill inte att alla ska få jätte höga förväntningar och sedan bli besvikna. Men jag älskade den så mycket. Redan från första avsnittet visste jag att det här nog skulle bli en ny favorit. Serien är välgjord, har fantastiska skådespelare, och framför allt ett jätte spännande mysterium. Allt man kan önska sig i en serie.

tisdag 16 augusti 2016

Städar ur "Att-Läsa-Hyllan"


Har ni också massvis med olästa böcker hemma som ni känner att ni nog aldrig kommer läsa? Så har i alla fall jag känt ett tag. Så idag bestämde jag mig för att städa bort lite böcker som jag med största sannolikhet aldrig kommer att läsa. De allra flesta av de böckerna jag valde att göra mig av med är sådana jag påbörjat, men som jag nu känner att jag nog aldrig kommer plocka upp igen. Jag har gett dem en chans, men kände att de inte föll mig i smaken. Men det är ändå jätte svårt för mig att göra mig av med böcker. För tänk om de blir bättre bara man läser femtio sidor till? Tänk om jag slänger bort vad som kunde ha varit en ny favoritbok? Så med dessa tankar blev det inte att jag tog bort riktigt så många böcker som jag tänkt mig, men kom i alla fall upp i nio stycken jag kände mig villig att göra mig av med.



Så nu ser min att-läsa-hylla ut så här! Fortfarande många böcker, men ändå något bättre. Jag har för övrigt verkligen kommit igång med läsandet nu igen! Efter att nästan inte ha läst något på ett år, så har jag redan påbörjat min tredje bok för månaden. Vilken är mycket för mig! I alla fall nu för tiden. Jag väntar också fortfarande på att Cursed Child ska trilla ner i brevlådan! Har hört väldigt många delade åsikter, men jag ska försöka gå in i den utan några förväntningar. Så recension på den borde komma så fort jag fått den och läst ut den!